När ingenting är som vanligt...

... när ingenting blir som man bestämt, när man lufsar omkring långhårig på fula, icke proffsbehandlade fötter, när man inser att man kommer att skriva om viruseländet trots att man bestämt sig för att undvika detta, och när man till och med upprepade gånger använder vaga "man" i stället för "jag" (vilket jag ogillar) - då är det illa!

Vi, maken och jag, har minutiöst följt alla rekommendationer för riskgrupperna. Vi har inte besökt affärer, caféer, frisörer eller andra salonger (där jag numera unnar mig diverse behandlingar). Vi har inte träffat vänner och bekanta förutom något snabbfika med sonen på uteplatsen. Trist, men när man ser och hör hur illa detta virus kan drabba är det inte så svårt att följa råden. Så vi fortsätter med detta så länge det anses lämpligt, och svärdottern får inhandla hårsnoddar och klämmor. 

Tack och lov verkar det nu lätta lite, så att vi vågar oss ut till Udden. Ååå, så jag längtar ut till havet och till småfåglarnas intensiva majkonsert. Det tar bara en och en halv timme dit, så det är godkänt avstånd för att kunna ta sig hem om viruset skulle slå till. För alla andra eventualiteter kan man ju inte gardera sig, menar B, men har lovat att inte syssla med "farliga" göromål där.

För göromål finns det! Normalt brukar gäststugan vid det här laget ha återställts från vinterförråd till fräscht och mysigt övernattningsrum för vänner. Altanerna brukar vara högtryckstvättade och oljade (åtminstone påbörjade). Mina frön har vid det här laget blivit till plantor, en del kan planteras ut och så vidare. Naturligtvis är ingenting av detta gjort i år, men inför den här sommaren ligger ribban lågt, och vi har inga andra planer och förhoppningar än att få vara friska och att kunna träffa åtminstone den närmaste familjen.

Särskilt stor blomsterprakt har vi inte att skryta med här hemma, och en natt med minusgrader tog knäcken på blommorna på en tidig, vacker rhododendron. Mahonian (även kallad "Falsk järnek" och "Nordens mimosa") blommar i alla  fall fint...

... liksom mina absoluta vårfavoriter: gullvivorna. Jag har kämpat flera år med att få dem att sprida sig på en besvärlig plätt, och i år har fler små grupper än tidigare kommit upp. Jag vill nämligen flytta en del till Udden. Vet ni förresten att gullviva på engelska heter cowslip? Jag är inte alls bra på engelska namn på växter, glömmer dem lika snabbt som jag hör dem, men några har fastnat för att jag tycker de är rätt festliga: Foxglove (fingerborgsblomma/digitalis) och dandelion (maskros).

Häggmispel har vi rätt gott om i vårt område både som häckar och fristående, och de blommar rikligt nu.  Vi valde dem gemensamt till flera ytor när området byggdes. Vi ville ha något som var ganska snabbväxande, tåligt, med vacker blom och ätbara, åtminstone helt ofarliga, bär. Ett bra val, tycker vi fortfarande.

Som avslutning önskar jag alla en fortsatt Trevlig Helg och lägger in en bild som jag helt skamlöst, och alltså utan att fråga någon om lov, har tagit från nätet!