Veckan som gått på Udden

När längtan till Kreta blir stor - och vi samtidigt kan glädja oss åt några riktigt fina höstdagar - då lägger vi in en retsina i vinbeställningen. Det har bara hänt någon enstaka gång. Vi älskar retsina, men den hör till vistelserna på Kreta i normala fall. Nu är dock ingenting normalt, och det blev en god lunch på altanen i septembersolen, som värmde ordentligt. Gott, mycket gott, även om jag faktiskt tycker att den lite ”råare” kretensiska retsinan är ännu godare. Den är hårdare retsinerad (mer kåda) och de allra flesta av mina vänner tycker att min smak är underlig. De tycker också att retsina kan vara OK i Grekland - mest för semesterkänslan - men inte att det är särskilt gott. Vi väljer dock nästan alltid denna dryck till "vinmiddagar", om det inte är klart rödvinsläge. Brukar förklara för ”nybörjarvänner” att retsina är retsina - inte ”vitt vin”.

Kortfattat om retsina från Wikipedia. 

Fel bordstabletter ... inte jag som dukat 😀

Vi har passerat höstdagjämningen, och den här sommaren försvann snabbt trots att den varit så otroligt passiv, ibland rent ut sagt lite långtråkig. Inga resor, inget umgänge med vänner - ja, ni vet ju! De flesta sitter ju i samma båt. Jag träffade dock en person som skulle ha gett mycket för att få ha det långtråkigt. En sjuksköterska kom hit för ett par dagar sedan för att hämta en säng som blivit över hos oss efter ommöblering. Hon berättade om sitt senaste halvår på sjukhuset - om förskräckligt långa arbetspass, om fruktansvärd stress och om oron att inte känna sig tillräckligt kompetent i många situationer som legat utanför de normala arbetsområdena. Vilket jobb de har utfört - och fortfarande utför förstås! Man får ju vara tacksam över att vissa makthavare hade så pass mycket förstånd att de drog tillbaka varslen om uppsägning av hundratals anställda på flera av storsjukhusen!

Höst är det alltså när bryggan ser ut så här. Dynboxar och solstolar är bortplockade (och skavanker är extra synliga). 

Många båtturer har det inte blivit denna sommar, eftersom det varit så blåsigt. I år igen! Efter drygt 30 års båtliv är jag helt övertygad om att somrarna blivit väldigt mycket blåsigare under senare tid. Förr kunde man vara nästan helt säker på att även mycket blåsiga dagars vindar skulle mojna till kvällen. Inte under de senaste somrarna! I förrgår var det i alla fall en stilla, fin dag, så vi bestämde oss för att ta upp båten. Vi puttrade ut, rundade ett par öar och körde in till den lilla marinan.

Denna lilla glugg in till marinan måste man komma väldigt nära inpå för att se!

Vilken skillnad mot marinan söder om Stockholm där vi hade tidigare båtar! När vi för ca elva år sedan sålde vår båtplats härbärgerade den marinan ca 1000 båtar, och där fanns klubbstuga, servicebyggnader, restaurang m m. Den lilla marinan här, där kossorna betar alldeles i närheten, hyser 50-60 båtar och en mindre verkstad. Trevlig och välfungerande, åtminstone för oss som bara använder dess ramp för sjösättning och upptagning.

Som jag säkert skrivit många gånger har jag alltid varit en bokslukare av stora mått, och jag fasar för den dag när min syn kanske sviker helt och jag blir hänvisad till talböcker. Än så länge läser jag utan problem på läsplatta (utomhus) och på iPad. Talböcker har jag förstås testat, men jag kommer inte riktigt överens med dem. Det går oftast alldeles för långsamt! Jag är lite av en "allätare", läser gärna spänningsromaner, historiska romaner, memoarer, en feelgood-bok då och då. Tycker inte om rena krigsskildringar och fattar inte intrigerna i s k agentromaner. Vad gäller TV-serier om just agenter vägrar förresten B att titta på sådana med mig p g a mina störande frågor om vem, vad och varför. Jag brukar skylla på att jag bara inte kan uppbåda tillräckligt stort intresse. 

De flesta av oss har säkert konsumerat ännu fler böcker än vanligt under det senaste halvåret, och jag nämner här ett ett par av dem jag läst. Jag ger mig inte in på någon recension, och de tillhör väl inte de allra bästa jag läst men är klart läsvärda!

Fjärilsvägen blev jag intresserad av att läsa efter att jag lyssnat på Patrik Lundbergs sommarprogram, som han tillägnade sin mor. Fint skriven bok, tycker jag.

Marianne Cedervall har skrivit rätt många böcker. Flera av hennes mysterier utspelar sig på för mig mycket välbekant mark. Hon var nämligen gift (el sambo) med en avlägsen bekant - en man i Bs hemby. Hit har hon alltså förlagt handlingen, och även om hon naturligtvis ändrat alla namn är det väldigt många platser och även en del personer/karaktärer som vi känner igen. Kul! Lite spännande, underhållande, lite "naiv" (kan man säga så om en bok?).

Från att ha börjat känna en viss optimism vad gäller det eländiga viruset får vi nu rapporter om ökningar av antalet smittade nästan överallt i världen. Jag är övertygad om att ni följer rapporteringen minst lika bra som jag, så därför ordar jag inget mer om detta utan önskar er en 

Trevlig helg!