lördag 16 januari 2021

Pratglada grannar och praktiska matskåp

Vad pratglada alla tystlåtna grannar har blivit! Plötsligt har vi lärt känna ”nya” grannar. Ja, en del har väl bott här i vårt område så där en 40-45 år, liksom vi, och vi har hejat, bytt några ord i affären, i lekparken och på årsmöten men inte så mycket mer. Det finns förstås några familjer som vi umgåtts, och fortfarande umgås, rätt nära med, och en del andra som vi också lärt känna väl under år med barn i samma klass och fotbollslag.  Men många fler som vi alltså inte känner så bra. Det beror dels på generationsskifte - många äldre har sålt husen då barnen flugit ut - och dels på att många i vår ålder väldigt ofta är bortresta. Man springer alltså inte på varandra särskilt ofta. Men nu - nu traskar vi nästan dagligen längs samma gångvägar i vår kamp mot att bli soffpotatisar. Efter att i början stannat och bara bytt några ord blir pratstunderna längre och längre. Plötsligt vet man var deras 40-åriga barn bor, vad de sysslar med och så vidare. De där småttingarna som man ofta gett fart åt i en gunga och haft med i bilen till träningar och matcher. Det är ett trevligt avbrott i tristessen, även om vi knappast kommer  att börja umgås hemma när vi återgått till normala rutiner. Säkert kommer vi i alla fall att prata mer med varandra, och vi har blivit en litet större grupp som kan ge varandra ett handtag - tömma postlådor, vattna blommor och liknande.


Hur mycket av våra ändrade beteenden kommer månn’tro att kvarstå när pandemin är över? En del fördelar och nya praktiska lösningar har ju framkommit. Många äldre har blivit mer datorvana, vilket jag ser som en fördel då det underlättar mycket i en vardag även utan viruset. Jag har hjälpt såväl en äldre svägerska som ett par vänner en del i våras, och de sköter nu många ärenden online; handlar och lånar böcker t ex.


Apropå handla, så hämtade vi vår mat på ett för oss nytt sätt igår. Vi har tidigare här hemma beställt med hemleverans, och under perioderna på Udden har vi hämtat på en s k drive through. Nu var vi sämre på att planera så det fanns inga tider som passade, och vi valde därför en annan affärskedja. Där har de ett system snarlikt Instabox. Det fungerar som följer: Man bokar en tid, gör sin order (samma upplägg som hos Coop och ICA) och åker sedan till affären i fråga. Längs en lång vägg utomhus finns massor av skåp, typ bagageboxar. På en skärm knappar man in sitt mobilnummer, får en bild på vilka numrerade skåp man ska tömma samtidigt som dörrarna ploppar upp. Bara att plocka ut kassarna. Plättlätt - och även om parkeringen är välfylld av kunder som handlar inne i de olika butikerna behöver vi inte riskera att hamna bredvid en enda själ. Sån’t här gillar jag!


Julen har vi städat ut. Det är så mysigt med granen och dess belysning under de mörka dagarna, men när det ljusnar (vilket vi tyvärr fått vänta länge på i år) känns det lite ”ofräscht”. Så: granen åker ut och tulpanerna in! Trevlig helg!





11 kommentarer:

  1. Jovisst har grannkontakterna ökat. Vi har i och för sig haft rätt familjär stämning här i huset sedan lång tid. Vi har alltid bemödat oss om att heja på varenda människa vi träffar i trapphus, loftgångar och på gården, oavsett om det varit invånare, besökare eller hemtjänstpersonal. Ingen ska gå obemärkt.

    Vi, som har köksfönster mot loftgång får också kontaktsökande blickar genom fönstret. De vinkar in en hälsning. Vi ser att de mår bra.

    Allt detta utan att vi umgås närmare. Träffas vi för fika blir det oftast ute på gården, där vi har sittgrupper, grillplats etc. Jo, nå'n fika har vi haft hemma också.

    Ser närmaste granne att brevlådan utanför dörren blir full, tar de in posten till sig, eftersom de förmodligen vet att vi är bortresta.

    Men jag upplever också att folk på stan söker mer kontakt än vanligt. Jag pratar också mer med obekanta jag möter i olika situationer. Uttrycker beundran för den fina hunden osv. Räddade en laddkabel som en ung kille höll på att tappa, där den hängde ut från jackfickan. Han blev väldigt glad och tacksam. Eller en kvinna där skosnörena hade knutits upp, med snubbelrisk. Hon blev nästan rörd för att jag påpekade det. Och jag får aldrig sura reaktioner.

    Jag tror att vi kommit varandra lite närmare. Har funnit att vi har något gemensamt. En pandemi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @ Bert Bodin
      Ja, visst är det så - att en gemensam fiende för folk närmare varandra. Bra grannsamverkan har vi också haft här från början, långt innan det begreppet organiserades. Sopat bort snö, tömt brevlådor m m. Vi köpte huset en snörik december, flög upp till Kiruna för att fira jul, kände inte en kotte här - och när vi kom tillbaka var entrén prydligt skottad.
      Men, som sagt, kontakterna blir fler nu.

      Radera
  2. Hälsningar från verklig vinter! Just nu endast -11,4, det betyder tio grader varmare än för tolv timmar sedan. Jag har ännu inte en enda gång "pandemihandlat" på nätet, matbutiken får sina besök, apoteket likaså - men alla möjliga andra affärer är obesökta. Å andra sidan brukar jag inte besöka sådana alltför ofta under normala förhållanden heller. Jag har vuxit upp i en miljö där man inte hälsade på folk med att ta i hand eller kramas, och mitt umgänge har alltid varit minimalt. Däremot har det alltid hört till att titta folk i ögonen, hälsa på avstånd, visa att man noterat varandra, byta några ord. Det fortsätter jag med, oberoende av vad andra tycker... Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. @ Unknown
      Tack för vintrig hälsning! Vi har ju också snö nu men bara 3-4 minusgrader. Jag gillar snön som gör tillvaron ljusare, och hoppas verkligen att vi får behålla minusgraderna så att det inte blir slask av allt. Eller - att det tinar på dagarna och fryser till is på nätterna. Då blir de dagliga promenaderna så jobbiga.
      Vad gäller hälsningsprocedurerna är jag uppvuxen på samma sätt som du. Kramades gjorde man när man träffade nära och kära som bodde på annan ort och som man träffade någon enstaka gång per år.
      Ha det fint, du också!

      Radera
  3. Ja, mycket har ändrats med sociala kontakter under denna pandemi. Det känns som människor tänker mer på andra och gärna hjälper till. Hoppas detta håller i sig.
    Bra sätt att handla på. Fungerar inte samma här i Wales.
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. @ Lena
      Ja, så är det! Jag hör från vänner som bor i flerfamiljshus inne i city att det redan i våras dök upp lappar i trappuppgångar och brevlådor där yngre hyresgäster erbjöd sig att t ex handla åt äldre grannar. Fint!
      Ny vecka - igen. Ha det bra - var fortsatt försiktig!

      Radera
  4. Här har vi äntligen fått rätt väder för årstiden! Härligt att folk börjar prata med varandra i Sverige. Under vandringar i Skåne har jag träffat folk ute i naturen och de hälsar inte ens. Konstigt folk! ;-)

    SvaraRadera
  5. @ Ia
    Nja, nej, jag håller inte med dig här. Jag tycker att de flesta hälsar när man träffas ute i naturen eller på gångvägar utanför samhället - när man lämnat storsta’n - och Skåne tydligen :-). Åtminstone här och i Nyköpingstrakten där vi rör oss.
    För rätt många år sedan brukade min man springa på Djurgården på morgonen före jobbet. Det gjorde rätt många andra också. Han var van vid att man hejade eller nickade när man mötte andra joggare, men DÄR tittade mötande åt sidan. Konstigt folk...
    Ha’ det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det konstigt folk! Det känns ju så fånigt när det inte är några andra människor i närheten....

      Radera
  6. Vi som "bara" bott här på Gotland i lite över 17 år har av naturliga skäl inte skaffat oss så många vänner. Men min gubbe som var veteran/race/rally-man satsade på gamla traktorer när vi flyttade ner och fick många nya vänner genom intresset. Själv är jag ju en trädgårdsgalning och medlem i massor av klubbar, så mina nya vänner hittade jag där. Sen blev det några grannar också, men nu har man ju inte umgåtts sen i mars så vi får väl se hur det blir under 2021.....
    KRAM/Susie

    SvaraRadera