tisdag 16 februari 2021

Språkfunderingar och vinterpromenader

I normala tider gillar jag att skriva (annars skulle jag ju inte börjat blogga), men nu saknar jag nästan helt inspiration. Det finns ju ingenting nytt att berätta från denna rätt enformiga tillvaro; jag läser bok efter bok (minst ett par i veckan), tar en rask daglig promenad och när jag känner mig som en riktig slöhög bakar jag ett matbröd eller två. Jag tar en titt i min korta presentation, där jag säger att jag kommer att skriva om ämnen som intresserar mig - resor, dagliljor och språkfrågor. De två första faller ju i dagsläget, men ett mail i morse fick mig att gå igång lite.

”We’d love to reconnect”,  skriver klädföretaget (svenskt sådant) som jag då och då handlat från. De har ju saknat mig, och som en extra treat kommer jag att få 20 procents rabatt på nästa order. Ja, jag har tjatat om det förr, och egentligen borde jag ha vant mig, men fortfarande reagerar jag - negativt! - och undrar ”varför?”. Häftigt? Nej, bara larvigt!

Detta får mig att reflektera över en annan språkfråga - kopplat till vår självbild. Att svenskar har rätt hög nivå på sin engelska tror jag stämmer, men att prata flytande (som många anser sig göra) - nja.... Det beror på vad man menar med ”flytande”. För mig betyder det bl a att man behärskar många synonymer och idiomatiska uttryck och att man hänger med i skämt med ordlekar, vilket inte så många av oss gör till fullo. För några år sedan skrevs det i tidningarna att svenska representanter i EU-sammanhang (minns inte vilken grupp el utskott) tackat nej till tolkning. Det visade sig längre fram att flera missuppfattningar uppstått. Jag brukar föreslå en virtuell runda till köksskåp, garage, verktygslådor, symaskinstillbehör och liknande i diskussioner om detta. De är exempel på områden där jag ofta känner mig språkmässigt rätt bortkommen. Jag har inga som helst problem att umgås med engelsktalande men inser omgående hur begränsat mitt ordförråd är. Det retar mig ofta att jag har för få ord för att beskriva en känsla, en stämning eller liknande på samma sätt som jag skulle göra detta på svenska. Däremot kan jag diskutera handelspolitik och -hinder utan att snubbla på de engelska facktermerna. Och vilken stor nytta jag har av det - nu ... fniss!

Jag skrev förra gången att det var bäst att skynda på med vinterbilder innan snön försvinner. Den ligger kvar - kall, gnistrande vit och vacker. Vi var ute på Udden några dagar förra veckan. Gångvägar och trappor hade sonen skottat, och nu befriade B taket. Enorma istappar ner från taket visade hur huset läcker värme, och att vi eldar väldigt mycket för kråkorna. Inte oväntat, men blir så tydligt nu när sommarstugan också har blivit vinterstuga - på grund av coronan. 




Minusgraderna den senaste tiden har låtit oss promenera på fina vintervägar utan den jobbiga modd som vi så ofta har på de här breddgraderna. Igår gick vi till en hästgård med en ridskola. När vi stannat för att morsa på de här charmiga ponnierna med sina iögonenhängande luggar kom kvinnan som äger gården ridande och stannade till. Hon berättade att de härstammade från New Forest-hästar och undrade om vi kände till området. Det visade sig att vi är mycket mer hemtama där än vad hon är, så det blev en lite längre pratstund.

Våra vänner i New Forest meddelar att de nu fått första vaccindosen. Där har man bedömt att det inte finns någon orsak att inte vaccinera äldre personer med Astra Zenecas vaccin. Anledningen är att för få personer ingått i den studien för att man ska bedöma att det vaccinet inte ger tillräckligt bra skydd. Samma orsak - för få i undersökta gruppen - anges här hos oss som underlag för helt motsatt beslut: att inte ge AZ-vaccinet till 65-plussare. Undrar vem som har rätt.














14 kommentarer:

  1. Apropå språkfrågor; "iögonenhängande". Underbart exempel på svenskans möjlighet att sätta samman ord. Helt motsatt till den rådande trenden särskrivning, som börjar reta gallfeber på mig.

    Undrar vad det ordet blir på engelska. Hm?

    SvaraRadera
    Svar
    1. @ Bert Bodin
      Nej, om särskrivningar tycker vi inte! Och även om det är roligt, givande och spännande att lära sig främmande språk ska vi ju inte glömma att vårda/skydda vårt eget.
      Vågar inte försöka översätta mitt sammansatta ord, men hojta till när du lyckats!

      Radera
    2. Det lär nog dröja ett tag. 😊

      Radera
  2. WHO ser inget hinder att ge Astras vaccin till vuxna över 18 år utan något övre tak. Grekland har valt att följa vad Astra säger och det tackar jag för! Det innebar att de fick göra ett hopp i åldersgrupperna så nu har jag tider för vaccinering!
    Det där med engelskan är lite lustigt. Visst, svenskar generellt pratar bättre engelska än många andra från andra länder, men vi pratar inte så bra engelska som vi tror. Och uttalet lämnar en hel del att önska...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt att du fått vaccinationstider. Inget besked här, vi hoppas och längtar. Men å andra sidan tycker jag trots allt att de som måste jobba borde få gå före. De som måste åka kollektivt till arbetsplatser för att serva oss med matvaror, mediciner, vård m m. VI kan ju undvika att träffa folk.

      Radera
  3. Det där med att prata - och förstå - engelska är rätt olika. Numera går det riktigt bra för mig, även om jag är lite begränsad till dom ämnen jag gillar eller jobbat med. Alltså är jag en fena på avancerade tekniska uttryck när det gäller bilar och racing! 1966 (!) bilade jag runt med min blivande man i USA och var livrädd för att öppna munnen och säga någonting överhuvudtaget. En av dom första dagarna var JAG dock tvungen att köpa "hot dogs" till oss till lunch. Damen i luckan frågade mig vad jag ville ha på korven - men rädd som jag var så svarade jag bara; "everything" - och det fick vi! *fniss*
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Susie. Och jag kom till England för att plugga engelska efter studentexamen. Första kvällen i min värdfamilj bad jag om en gallow. Oförstående min, se’n försiktigt skratt som blev gemensamt gapskratt. Jag hade glömt ordet för galge, slagit upp det slarvigt och bad om en så’n galge som man hängt folk i.

      Radera
  4. Även om jag bor i UK och har engelska runt mig hela tiden, så är jag ändå inte flytande, men märker att jag med tiden förstår mer och mer ordlekar och skämt. Stor skillnad mot för 10 år sedan. Däremot är det alltid svårt med nyanser som man nästan måste var född i landet för att förstå.
    Så härligt med dina vinterbilder.
    Drygt 25% av Wales befolkning har nu vaccinerats och snart är det dags för mig, 65+.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  5. @Lena. Ja, det spelar nog ingen roll hur många högskolepoäng man har om man inte är mer el mindre uppvuxen med språket. Det ska mycket till för att man ska kunna säga att någon pratar flytande.
    Ha det fint! Snart får du både vaccin och riktig vår.... lyckost!

    SvaraRadera
  6. Jag kommenterade redan för nån dag sedan, men så lyckades jag - ja, som det brukar gå. Minns inte ens vad jag skrev! Vi finlandssvenskar har ju alltid två aktuella språk i vardagen, trots att jag både skriver och pratar finska så anser jag mig ingalunda behärska språket till fullo. Lika med engelskan. Det som mycket irriterar mig är att man inte får till rätt intonation. Det hörs när en svensk, finne, norrman etc pratar engelska att orden inte "sitter på rätt ställe i munnen". Det här tränas ju bl.a. sångare på. Vad gäller svenska är jag full språkkameleont, med en närpesbo blir det nästan den dialekten, med en norrlänning från Sverige vänds mitt språk ditåt, likaså med en från Dalarna, för att inte tala om alla våra dialekter. Roligast var det att få höra av en norska att jag inte pratade svenska med henne! Språk är bara så innerligt roligt, på alla sätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Märtha. Jag håller med dig på alla punkter! Förutom ordförrådet är just uttalet/intonationen nästan omöjlig att få till på ett främmande språk. Och tänk, så lätt det går för barn. Jag förstår ju finska - eller mer korrekt: meänkieli - utan problem. Ordförrådet är numera rätt skralt eftersom jag de senaste 50 åren bara vistats i den omgivningen ett par veckor per år. Men uttalet av de, för svenskar, främmande ljuden sitter felfritt. Jag menar förstås uttalen av ”mellanlägena” för bokstäverna d/t, k/g, y/u och antagligen fler. Det blev en konstig mening, men du förstår säkert. Och vår son är en av de få nollåttor (tror jag) som faktiskt kan uttala ”lovikkavantar” och staden Lahti korrekt.
      Trevlig helg!

      Radera
  7. "Laati", ja. Stadens svenska namn är ju lika svårt, Lahtis. Min väninna som heter Suominen blev ständigt kallad "Såiminen" i Sverige... Jag har varit en gång i Tornedalen, hade tidigare aldrig hört meänkieli som levande språk tidigare, blev helt fascinerad och tillbringade mycket tid med gubbarna som pratade - och jag förstod, även om väylä = flod, älv och biili var lite roligt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. I norr är ju efternamnen Lahti, Lehto m fl liknande mycket vanliga, och många uttalar dem antingen som ”latti” eller med det tyska ach-ljudet.
      Men ibland är det lättare än man tror - jag slog för ett par dagar sedan upp ordet mandelmassa i lexikon . Trodde inte mina ögon - mantelimassa :-)

      Radera
  8. Jag gillar din felsägning! I USA så bad jag en gång om "smashed potatoes", men den felsägningen förstod dom iaf. Men när jag sen också ville ha "glace" istället för ice cream, då skrattade mitt bordssällskap så otroligt så servitrisen blev arg. Hon trodde jag sa nåt oförskämt..... *fniss*
    Vi hade också båt i Stockholm eftersom mina föräldrar hade ställe längst ut på Tyresö och var jämt ute med den, förutom när vi pysslade med tomten. Det är nog det enda jag saknar lite här, men vi behöver ingen båt - det är bara att åka ner till kusten nånstans. Vi har ju haft hund så vi har varit tvungna att hitta egna ställen att vara på, vilket har gjort att vi vet en massa underbara TOMMA badställen.
    KRAM/Susie

    SvaraRadera