Hej, det är visst jag ...

 ... som skriver i den här bloggen. Eller inte skriver... På en månad har jag inte haft någon inspiration alls, eller - snarare - inte haft någonting att skriva om. Tillvaron har känts rätt enformig, och vädret har varit ganska trist. Iskalla vindar har gjort att jag inte ens haft någon större lust att gå ut på vårteckenletarpromenad. Nu verkar det äntligen ha vänt, och vi har haft några riktigt härliga dagar.

Ovanligt rikligt med ovanligt stora vitsippor på Udden.

Forsythia, en favorit, tillhör familjen syrenväxter. Tyvärr inte min egen.

Ett underbart körsbärsträd står i full blom vid avtagsvägen till Udden. Bilden tyvärr för  mörk.

De första åren med egen trädgård tyckte jag att det var jätteroligt att dra upp egna plantor från frön. Tomater, dahlior och tagetes hörde till de plantor som trängdes på fönsterbänkar innan det var läge att plantera ut dem. Den sysselsättningen slutade jag med när det inte alls fungerade med våra resor. Ofta hade jag just fått upp späda små plantor när vi åkte till Kreta vid påsktid. Att be grannen sköta om dessa var ju lite väl mycket begärt. Så det gick inte så bra. Alternativet - att så frön efter hemkomst - blev ofta för sent. Och så - förra sommaren - insåg jag att det ju hade passat perfekt att ägna sig åt den sysselsättningen i isoleringen. Men då var det så dags! Så blev det en pandemivår till, och NU var det sådags - i mars. Inte så många sorter, men krasse av ett par olika sorter för sina kaskader av olikfärgade blommor, tomater, salvia och basilika. Kanske blir det en stor flopp, för vi räknar ju med att kunna åka upp till Norrbotten i sommar, och när/om det blir varma, torra sommardagar krävs ju vattning. Våra trevliga, hjälpsamma grannar, som passerade vårt ställe på väg till postlådan, har tyvärr flyttat till ett äldreboende i stan. Får hoppas på sonen, samtidigt som jag SKA påminna mig själv om vad jag ofta sa till min pappa: du kan väl inte låta växterna styra din tillvaro så att du inte ens har tid att komma hit!

Den här indiankrassen - och ytterligare rätt många - ska fylla ett par ”kovattenskålar” som tidigare ägare skruvat fast på väggen.

Och förhoppningsvis får vi äta några solmogna, smakrika tomater. De man köper i butikerna smakar ju numera oftast ingenting, trots att vi köper de dyra små cocktailtomaterna. 

Häromdagen läste jag i Sydsvenskan om en kvinna som tillhörde riskgruppen och erbjöds vaccin mot Covid 19. Hon var orolig för biverkningar, tackade nej, smittades av viruset - och avled. Vaccinera er, gott folk, och ha nu en trevlig helg!