En riktig Tycho Brahe-dag ...

... eller fortsättning på temat ”flyt/oflyt”.

När min svägerska sa’ att vi hade haft en riktig Tycho Brahe-dag slog det mig att jag inte hade hört det uttrycket på evigheter. (Själv använde jag det betydligt mindre sofistikerade ”sk-tdag”).  

Tycho Brahe var en berömd dansk vetenskapsman, främst astronom, född i Skåne i mitten av 1500-talet. Historien säger att han fick i uppdrag av Rudolf II (tysk-romersk kejsare) att fastställa vilka datum som var särskilt otursförföljda. Enligt Brahe fanns det 33 sådana dagar under året - något som sägs ha blivit känt i Skandinavien på 1800-talet och bl a skrevs in i bondepraktikan. Nämnas bör dock att det inte finns några bevis för att Tycho själv skulle ha skrivit ned dessa datum, och nu används ju uttrycket för en riktigt eländig otursdag - oavsett datum. I den mån det alls används.

Vår Tycho Brahe-dag utspelade sig i torsdags - en perfekt dag för sjösättning. Solen strålar, båten är rengjord, motorn testad. Mot marinan - och halvvägs får vi punktering på båtkärran. Inget annat att göra än att fortsätta med hopp och skutt. Utan några problem får vi ned Pärlan i vattnet. Den FLYTER. Men se’n börjar OFLYTET med att Eländets motor plötsligt tjurar. Efter många försök kan vi köra ut på fjärden och hemåt.

Så lägger motorn av! Helt och hållet. Vi har vinden emot oss så maken börjar ro för att försöka ta oss i lä runt en udde. Båten är så pass hög att han måste ro stående. Knirr, knarr hör jag - ”åran kommer att knäckas”. ”Inte då”, svarar roddaren, tar i med hela sin kraft och kroppstyngd och flyger bakåt med en halv åra i ena handen. NU går han med på att ringa efter hjälp, och en trevlig granne kommer farande - i sin pyttelilla tvålkopp till båt. ”Stora båten är inte i sjön, den här motorn är inte frisk, men vi testar” säger han - och hans motor dör! Med hjärtat i halsgropen ser jag den 82-årige mannen ro hemåt mot vind och vågor (utan flytväst!). Att det gått fint visar sig redan efter en kvart. Då kommer ett par öbor som han sett sitta ute på sin strand till vår hjälp. Ett trevligt par kastar över en tamp och bogserar oss till vår brygga. 

Igår lämnade vi Udden, och på en vecka har det hänt rätt mycket i lilla trädgården hemma. Azalean vid entrén framför murgrönan har vi haft i många år, men så här rikligt har den nog aldrig blommat.

Och min lilla favorit, Tolvgudablomman, är i toppform. Den har jag presenterat förr, men den kvalificerar sig för en repris. Dodecatheon Meadia är det botaniska namnet och enligt de gamla romarna valdes den ut speciellt åt staden Roms tolv gudomligheter. Dodeka betyder tolv och theus gud. Tillhör primulasläktet.

En gul nejlikrot lyser också upp. 

De jordiga mellanrummen i den här rabatten ska fyllas ut med cosmos - rosenskära. Den är lättskött och blommar länge och rikligt, bara den får lite vatten då och då. Visserligen kan den se lite trist ut när vi kommer hem från Udden, men efter att jag nypt bort det utblommade sätter den full fart med nya blommor.

Och så allium. Den lila klotlöken är så läcker där den nästan svävar högt över andra växter. Men, men ... jag gillar den men hade inte planerat att ha den överallt. Det har jag dock nu! Den sprider sig enormt. I detta släkte, lökväxterna, ingår 6-700 sorter, av vilka jag har två: den lila jättelöken och gräslök. Jag har satt några andra alliumvarianter också, men det blev aldrig något av dem. Någon enstaka rosa kom upp första sommaren men året därpå var de borta.

Nationaldagen är över, ny vecka randas. Ha det bra!