tisdag 11 januari 2022

Sous vide (och covid)

Nytt år med massor av oskrivna ”sidor”. Vad ska jag fylla dem med? Den närmaste tiden ser ju ut att bli nästan lika enahanda och småtrist som förra året. Visst har det lättat lite så till vida att vi kan träffa lite vänner och släktingar, men det är så trist att inte ha något att planera och se fram emot. Och ”något” betyder i mitt fall främst resor. MEN idag noteras 7 grader, nordlig vind och regn i vår kretaby, så idag vill jag åtminstone inte byta mitt varma hus mot dragig lägenhet 75 meter från havet.

Nu har hyacinterna vissnat och det lilla julpynt jag tagit fram här hemma har plockats bort. Det var snabbt gjort, eftersom vi haft ytterst lite pynt här hemma. Jag ögnar igenom mitt förra inlägg. Vi hade just kommit ut till Udden för julfirandet och jag skrev lite käckt  ”nu ska vi köpa julgran …”. Det fanns inte en julgran att uppbåda i Nyköping! Barr och ”granpaketeringsmaskiner” skvallrade om var det varit försäljning, men alla hade slagit igen för detta år. ”Plastgran?”, frågade maken förhoppningsfullt, men tog trots det yxan och gick ut på tomten. In kom den fulaste ruska vi någonsin haft, och det var nog den enda gran vi hade på tomten. Vi har, förutom rätt mycket lövträd, flera enar, men de är tre-fyra meter höga. Granen var lika ful efter att vi klätt den, men den doftade i alla fall och lyste upp ett mörkt hörn större delen av dygnet.

Vi undviker förstås fortfarande trängsel, och eftersom det alltid är mycket folk överallt i Stockholm betyder det att teater-, biobesök och liknande faller bort. Överdrivet försiktigt, anser en del, men rätt många blir smittade trots vaccinering, och även om man mest troligt klarar sig med lindriga symtom kan man ju smitta vidare. Generationen efter oss har ju inte hunnit få tredje dosen ännu.

Så vi gör vårt bästa för att undvika covid och ägnar oss i stället åt sous vide! Mycket trevligare. Vi (eller rättare sagt maken=kocken) fick en sous vide-utrustning i julklapp av sonen inklusive en av honom tillagad provmiddag. Vi visste inte mycket om tillagningssättet, förutom att man lagar köttet/fisken/grönsakerna inneslutna i vacc-påsar. Resultatet med detta sätt ska bli något utöver det vanliga. Jag går inte in på detaljer för antagligen är ni välbekanta med detta, som tydligen har blivit rätt vanligt i svenska kök. Den torskrygg vi åt på annandagen var i alla fall helt perfekt. Efter detta har vi lagat fläskytterfilé och kyckling på detta sätt med jättebra resultat. Har nog aldrig fått så saftiga kycklingfiléer. Ingen snabbmat, men den sköter sig själv tills det ev är dags för en snabbtur i grillpanna, och till skillnad mot annan köksutrustning behöver den ju inte diskas! Stort plus konstaterar diskerskan, d v s jag.

Jag har läst ett par ruskiga, men mycket bra, böcker om verkliga händelser och personer i Auschwitz. De är romaner men bygger på bland annat ögonvittnens berättelser. Läs ”Violinisten i Auschwitz” av Ellie Midwood. Huvudpersonen, Alma Rosé, var en berömd violinist, kom från en känd musikerfamilj och var brorsdotter till Gustav Mahler. Vilken kvinna! Det är ofattbart vilken styrka det kan finnas i en människa trots vidriga förhållanden. 

”Tatueraren i Auschwitz” är också en sannskildring som bygger på intervjuer med huvudpersonen och även den är mycket bra och gripande. Författare: Heather Morris. Efterföljaren ”Cilkas resa” har också fått bra recensioner, men nu måste jag lämna koncentrationslägren och läsa något lättare. Efter att ha tittat på kvällens nyhetssändningar känns det ännu mer nödvändigt! 

Sent omsider, halvvägs in i januari, önskar jag alla en God Fortsättning på 2022!




7 kommentarer:

  1. Ni verkar ha haft en fridfull jul. Och visst är det tråkigt att man inte kan planera resor. Inte trodde jag att detta år skulle bli likadant som det förra.

    Vi får hoppas på något omvälvande. Vad nu det skulle vara.

    God och bättre fortsättning på 2022.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, bara det inte händer ytterligare något dramatiskt på det internationella planet! Världsläget känns nu mer skrämmande än någonsin. Vi var nog för unga o omedvetna (jag i a f) för att förstå hur nära katastrofen vi var vid kubakrisen. Så, ja vi hoppas på något omvälvande - åt det fredliga hållet!

      Radera
  2. Jag träffade barn och barnbarn i helgen och isolerar mig nu mer eller mindre, träffar vänner utomhus för promenader. Så du är inte ensam som att var försiktig. Jag går inte heller i närheten av stora folksamlingar.
    Har inte hört talas om sous vide, spännande.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt att du får umgås med barn och barnbarn! Du har ju en del farmorstid att ta igen. Ha det så fint - och hoppas du kan åka tillbaka till Wales (el Spanien, kanske) precis när DU SJÄLV vill.

      Radera
  3. Nu hoppas vi att Omikron är början på slutet så ni kan komma ner hit till Kreta! Just nu har ni det bättre där ni är...
    Båda böckerna står på min lista och nu blev jag sugen när du skriver att de är bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så känns det nu - att det är bäst på hemmaplan! Jag som alltid älskat att resa känner mig nu orolig vid blotta tanken på att bli sjuk utomlands. Måtte den känslan gå över - för samtidigt längtar jag ju så till Kreta.
      Nu ska vi spela handboll mot Spanien. Ha det så bra!

      Radera
  4. GOD FORTSÄTTNING själv.....
    KRAM/Susie

    SvaraRadera