fredag 27 maj 2022

Det kliar i fingrarna

 … bokstavligt och bildligt! Visserligen är jag högerhänt och det är vänstern som är ett gipspaket, men det är inte mycket praktiskt jag klarar av med en hand. Faktiskt väldigt - och oväntat - lite! Vi är ute på Udden, och just i maj är det ju extramycket som ska göras - förutom en del tråkigt städjobb är det ju så många trevliga sysslor också. Pyssel med frön och plantor, rensning för att en del perenner ska våga sig fram med mera. Av det blir inget! Det kliar i fingrarna av lust att plocka fram sekatör och spade! Men det får anstå. Maken måste ju förutom ”sina” vanliga sysslor även serva mig, fixa mat, disk och fika. Och tänk att det ska vara så svårt att samla ihop håret i en snodd på en annan person. Aj, aj!

Båten ska sjösättas i morgon, och sonen kommer ut för att hålla i tampar och båtshake, vilket jag förstås normalt gör. 

Jag skrev för ett par år sedan om att vårt gamla förråd översvämmats vid högvatten. Det lutar, sjunker lite år för år och är på god väg att glida ned i havet. Nåja, ned på saltängen åtminstone. Så igår kom äntligen dessa små, lätthanterliga paket.

 

Det är delar till en friggebod, och jag skriver ”äntligen” för det ligger ett par års tankemöda bakom denna beställning. Var placerar man byggnaden på en tomt som knappt har en enda någorlunda plan yta? Dessutom förbjuder reglerna om ”det rörliga friluftslivet” att det placeras  närmare tomtgränsen än 4,5 meter. Ja, OK, kossorna kanske skulle bli störda av att se en liten röd stuga till på vår tomt. Nåja, nu har vi valt plats och kan bara hoppas att det blir bra. Resten är upp till byggfirman.

Trots att jag är en ganska otålig person, och alltså för tillfället rätt frustrerad, går ju tiden snabbt. Idag är det två veckor sedan min trasiga handled opererades. En bit av skelettet hade slagits loss så den skruvades fast på en platta. Hemgång samma dag med gymnastikprogram och stränga order att börja träna dagen därpå även om det skulle göra ont. Och ont gjorde det! Jag har nog aldrig petat i mig så mycket smärtlindrande som den här perioden. Redan på tisdag ska jag i alla fall bli av med gipset. Härligt, för oj vad det kliar där innanför. Inte är det så lätt att duscha med armen i plastpåse heller. Samtidigt är jag lite orolig över att förlora stödet, för minsta ”felrörelse” gör fortfarande mycket ont.

Pelargoner har i alla fall inhandlats och planterats i sin vanliga gryta. Lite tilltufsade nu, men de är pålitliga och oömma så de fyller ut utrymmet snart.

Gullvivorna blommar fortfarande här ute, liksom en spirea. Den senare lyser nästan spökaktigt vit på kvällen.

Getramsen fyller ut sin vanliga bergsskreva


och löjtnantshjärtat visar lite tveksamt och försiktigt sina första blommor

Fåglarna håller intensiv konsert från tidig morgon. Sylvia borin (trädgårdssångaren) är oförtröttlig, och igår hörde vi göken för första gången i år.

Maj är en härlig månad! Trevlig helg!









13 kommentarer:

  1. Uschianinamej... Här skriver en som har planerat väl: svåraste covid-19-infektionen en dag då det regnade och regnade, medveten om det kommande vädret gjorde hon undan flera utejobb för att kunna ta det lugnt och titta på regnet. Jaha, och så blev det några streck feber och en stor trötthet, lite snuva.och hosta. Idag har det droppat regn hela dagen, tanten mår så gott som vanligt. Gubben åkte på testning och då ansåg jag att testet gällde för mig också. Nu håller vi oss hemma tills kylskåpet är tomt, d.v.s. i några dagar till. Sen på med bästa masken och iväg till matbutiken mellan rabattkryparturerna, med alla händer i behåll, hoppeligen... Sköt om dig!

    SvaraRadera
  2. Tack OO. Sköt om dig, du med! Hoppas du snabbt blir av med coviden och akta händer o fötter. Ont, det gör ont med frakturer … Jag har, som du ser, inte lyckats fixa anonymitetsproblemet på bloggen. Thalassa

    SvaraRadera
  3. Men alltså ... Hur har du kunnat skriva allt detta med en hand i gips?Skaffat diktafon och sekreterare, kanske.

    SvaraRadera
  4. Anonym i senaste kommentaren var jag. Bert. Ögonblick i norr. Vad har hänt med din kommentarsfunktion?

    SvaraRadera
    Svar
    1. @ Bert. Nej, B tyckte inte att han hade tid att agera sekreterare…Men allvarligt talat så är jag numera så van vid att nästan bara använda paddan att det går rätt bra med pekfingervalsen. PC blir allt svårare eftersom jag mest sitter och letar efter markören.

      Jag fattar inte vad som hänt med kommentarsfunktionen. Som du ser kommer Susie upp korrekt. Har försökt kolla alla inställningar och nu hittat ett kommando som inte var aktivt. Kan det vara lösningen. Återstår att se - nu.

      Radera
    2. Nu gick det bättre.

      Radera
  5. Är det nåt jag oroar mig för nu är att man ska ramla och bryta nåt. Har absolut varken lust eller tid för det..... Så jag förstår att du har ett litet helsicke just nu, men jag hoppas att allt har blivit bra efter tisdagen!?
    Tänk att vi äntligen kom på den fantastiska idén om att annonsera om att vi ville ha en dagishund och att det skulle vara GRATIS. Det senare gjorde tydligen susen för vi fick MASSOR av förfrågningar. Tyvärr var dom flesta boendes i Visby och så kul att resa 4,5 mil varje morgon och kväll skulle det inte vara. Men det var en taxtik på gång i närheten, men matte hängde inte på låset direkt. Så när bilden på Molton kom så föll jag pladask. Dagen efter var matten här och visade upp den lilla sötnosen som förutom vara gullig också är enormt snäll och dessutom lydig. Nu har vi honom 3-4 dagar i veckan från 7 på morron till 6 på kvällen - och han älskar att vara här! Ett perfekt sätt att lösa vår svåra hundabstinens.....
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, här kan man verkligen prata om win-win-lösning! Vi är hundvakter ibland åt grannens spaniel, som är ett riktigt charmtroll! Han är väluppfostrad men van att få hälsa rätt ordentligt och häftigt på oss, så jag har varit tvungen att vara väldigt försiktigt nu med min onda arm. Kram/T

      Radera
  6. Jag föll ju och bröt ett ben vid handleden. Alla sa att det var tur att det var vänster och det tyckte jag också tills jag upptäckte hur mycket vi gör med båda händerna tillsammans! I söndags togs bandage och "splint" bort efter 5 veckor, tränar lite försiktigt (är svullen), men det här ska vi väl fixa även om det kommer att ta tid!? Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ia. Jo, visst fixar vi det här! Men om det är något som alla inom vården poängterat är det att detta tar tid - lång tid! Jag blev av med gipset redan i tisdags och stygnen togs igår. Förvånad över relativt kort tid med gips, men den tiden blir väl kortare då läkningen har hjälp av skruvar o platta. Men vilken ful arm som kom fram! Fick ambitiöst träningsprogram (som gör sååå ont) av en sjukgymnast som jag misstänkte för att vilja bryta upp min stackars, sköra, lagade handled. Sköt om dig och armen. Trevlig helg!

      Radera
  7. Visst är Ekstakusten vårt hemmaområde nu för tiden. Det tar 3-4 min att ta sig dit med bil så vi åker naturligtvis ner dit väldans ofta - men inte under turistsäsong (om vi inte har några "turister" boendes hos oss). Just nu är det min kusin som kanske inte kan kallas turist, hon är här mellan 1-3 gånger per år så numera kan och får hon välja själv vart vi ska åka. Igår blev det den nya handelsträdgården Lyrotz där jag "lyckades" få med mig bara en enda växt hem. Kusinen kunde inte köpa något för hon kör inte bil, utan i morgon ska vi köra henne till färjan. Och det hon ville ha hade blivit lite för stort att släpa på.....
    Hoppas att din arm har hämtat sig så du själv kan sätta upp håret i svans!?
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu kan jag fixa snodden till kalufsen, och klämma ut tandkräm också - men väldigt mycket behöver jag hjälp med (o många värktabletter). Om ca en månad får jag börja belasta lite försiktigt. Håll dig på benen! Kram/T

      Radera