Naturfilmer och restaurangsittningar

Om man skriver ett inlägg i kvartalet kan man ju ändå anse sig vara en regelbunden bloggare …. eller hur … om man gör det under en längre tid i alla fall. Ett år eller så.

Nu ska jag alltså göra ett litet försök igen, för jag vill dela med mig av några jättefina naturfilmer som ligger på Utbildningsradions webb. I Vittangi, ca sju mil från Kiruna, bor Håkan Lundström, en konstnär som målar, skulpterar i trä, fotograferar och, numera, filmar. Nyligen ställde han ut i Kirunas nya konsthall, och i anslutning till detta visades hans kortfilmer. Biobesökarna häpnade. ”Det kändes ju som om man fick björnen i famnen, och man hörde rävens tassande steg”, sa brorsan, letade upp länk till filmerna och skickade till mig. Det är filmat uppe i norra Norrbotten; vissa delar väldigt nära vår stuga. Han har bl a filmat sjöfåglar av arter som många av oss inte trodde fanns här.

Berättaren är förresten en släkting till mig - en syssling - med ett förflutet i bl a bandet Norrlåtar. Han berättar här på meänkieli, eftersom han, såväl som Håkan L, hör till dem som vill bevara det språket levande. Svensk text finns förstås. 

Vi körde upp filmerna på TV med rätt stor skärm och fick nästan en bioupplevelse, men jag tror nog att man får behållning av dem även på en normalstor datorskärm. Om man gillar naturfilmer alltså. De fem kortfilmerna finns här

https://urplay.se/program/229899-nalkavuoman-asukhaat-talvi-mettassa

Så var det detta med sittningar: 

I lördags åt vi middag på en italiensk restaurang på Medborgarplatsen. Jag går inte ut på restaurang under mörka vinterkvällar lika gärna/ofta som tidigare.  Då mitt mörkerseende är uselt blir det rätt jobbigt att äta i ljuset av några ynkliga ljuslyktor. Trodde väl aldrig att jag skulle prisa grekernas lysrörsmysljus! Den här restaurangen gillar vi av flera orsaker: maten förstås, jättetrevlig personal och - hör och häpna - man får sitta kvar så länge man vill! För att vara en populär krog i Stockholm är det inte så vanligt! För massor av år sedan började ”otyget” med sittningar tillämpas av de mer kända italienska restaurangerna. Man bokade bord till klockan sju och fick beskedet att man var välkommen och fick ha bordet två - två och en halv timme. ”Så fräckt!”, var vi många som tyckte, och i början valde vi bort dessa -  något som längre fram blev svårare och svårare då fler och fler anammade detta. Visst förstår vi att restaurangerna vill få in så många middagsgäster som det bara går, men med tanke på att en nota för fyra pers lätt går upp mot 2500-3000 (i a f om man dricker vin) tycker jag fortfarande att det är oförskämt! Tjurigt väljer jag i möjligaste mån bort dessa - även om vi sällan egentligen ”behöver” längre tid för våra middagsträffar. Jag vet att det är likadant på andra håll i landet också, men undrar om det är lika utbrett.

Och apropå mat:  om ni träffar på carciofi fritti på menyn - välj det! I alla fall om ni gillar kronärtskockor. 

I övrigt inget särskilt att berätta från mitt håll. Vi har inte ens varit ut till Udden sedan i november. Orsakerna är flera: många trista men nödvändiga bokade besök hos läkare och sjukgymnaster och däremellan jättetrist väder. B har opererat sitt andra öga för gråstarr, och efter det bör man inte köra bil på ett tag, i alla fall inte när det är grådisigt och regnigt. Och DET är det för jämnan! Jag springer på rehab för att få ordning på min axel/överarm, men det verkar segt. Antagligen tog den mer stryk av min vurpa i maj än någon insett. Inga frakturer förstås, men ultraljud visar lite skadade senor o fästen. Puh!

Jag har förstås läst massor av böcker, och jag  lägger här upp Åsne Seierstads  ”Två systrar” som boktips.  Ni känner säkert till henne - journalisten som även blev författare och som har skildrat livet i Afghanistan bl a i ”Bokhandlaren i Kabul”. Den här boken benämns ”ett reportage” och handlar om islam och radikaliseringstragedierna. Mycket bra!

En annan bok som jag tyckte var bra är Kristin Harmels ”De bortglömda namnens bok”. En historisk roman baserad på en sann historia om en kvinna som hjälper hundratals judiska barn fly från nazisterna.

Nu längtar vi efter våren! Det tar nog ett bra tag innan våra vårblommor vågar sig upp, men butikerna fylls nu av härliga, färggranna tulpaner. Ha det gott!