Rättelse - marknad

Rätt ska vara rätt:
Uppmärksamma läsare ser säkert att mitt ”saluhallsfoto” blev fel i förra inlägget - något som jag själv inte sett förrän nu. Den bilden var från Exarchia (äv Exarhia) de s k studentkvarteren. De är en lite sjabbigare, även beskrivet som bohemisk, del av Aten. Gatumarknaden sträcker ca 500 m längs en enda gata.

Fler glimtar från Aten

Vi har nog promenerat flera mil de två senaste dagarna. Vid Syntagmatorget hamnar man ju alltid, och vakterna utanför Parlamentet hör säkert till de mest fotograferade motiven i Aten. Häftigt, fånigt, tjusigt...? Välj själva! Dräkterna är i alla fall vackra, inkl de röda skorna med sina stora tofsar (!), och  man måste ju beundra koreografin. Rörelserna är perfekta och exakta på sekunden - till och med vinklingen tå-häl. Det anses som en stor ära att bli uttagen till honnörsvakten. Inte som när B gick högvakten i Stockholm under sin lumparperiod. De hade inget val.

På den stora (största, tror jag) loppmarknaden i Monastiraki finns miljoner prylar. Massor av krafs men också en del rätt fina, gamla möbler, trattgrammofoner och liknande. B var väldigt nära att köpa en stooor tubkikare i mässing till Udden men sansade sig i sista stund. Den fanns det definitivt inte plats för i resväskan och i handbagaget är det väl tveksamt om han fått ta den. Dyrt hade det säkert blivit. Här var det mycket svårt att fota p g a folkvimlet.

Saluhallen är enorm - och det vattnas i munnen när man går där. Frukt och grönsaker av alla de sorter, oliver, mandlar, nötter, fikon... till kilopriser som för oss är rena drömmen. Vad sägs om 8 kronor kilot för fina tomater till exempel? Fisk, kött och ostar i långa banor, som i alla saluhallar förstås, men såväl Hötorgshallen som Östermalmshallen känns små i jämförelse med detta.

Sammanfattningsvis en mycket lyckad Atenvistelse igen, även om den började lite trassligt på hotellet. Det finns, som ju alla vet, enorma problem här med stor fattigdom - och därmed brottslighet. Vi såg tyvärr fler tiggare och uteliggare än för två år sedan. Ficktjuvarna på Metron är otroligt skickliga och opererar två-tre personer tillsammans. Värst är det just på vår sträcka - Syntagmastationen till Acropolisstationen - där de riktar in sig på turister med stor packning. Först gör de vänligt plats för en, distraherar med prat och vips.... En kvinna hade fingrarna kring Bs plånbok, som han hade i framfickan på snäva jeans, men hon hade inte en chans. Vi har liksom varit med förr och hade järnkoll båda två, så den damens handled satt i ett järngrepp i Bs starka fingrar. Inom parentes var plånboken så gott som tom för kontokort o d hade vi innanför kläderna.

MEN generellt vill jag säga att atenarna är mycket vänliga och hjälpsamma, stannar ofta och frågar om man behöver hjälp när man studerar kartan och berättar gärna lite om sina sevärdheter. De äldre som man råkar i samspråk med betonar ofta hur mycket de uppskattar stödet från Sverige - och Olof Palme - under juntatiden. (Olof Palmes gata eller torg hittar man förresten på många ställen åtminstone på öarna).

Men nu är den långa greklandsvistelsen över för i år.

Benaki - forts

Bilderna från min favoritavdelning på Benakimuseet kom ju inte med i gårdagens inlägg!

Från lugnet till storstadspuls

Vilken skillnad! Från jättelugna byn på Kreta landar vi i Aten. Vi ska nu, som fem gånger tidigare, spendera tre dygn här på hemväg. Eftersom man ändå inte kan flyga direkt till Sverige vid den här tiden på året passade vi på att upptäcka Aten i november 2013. Det gav verkligen mersmak så vi har fortsatt med detta varje höst med undantag för förra året.

För att komma från flygplatsen till vårt hotell måste vi byta tunnelbana vid Syntagma, och det är alltid en pers med vår stora packning. Fullpackat med folk (och ficktjuvarnas Eldorado). Nåja, vi åker bara en station, och efter en liten stund är vi framme vid hotellet. Här, på Airotel Parthenon, har vi bott fyra gånger. Perfekt läge och trevlig personal. Allt har alltid fungerat perfekt, men nu fick vi verkligen problem! Eleni i receptionen känner igen oss och hälsar glatt ”välkomna tillbaka”. Sedan ser hon mer och mer konfunderad ut. Det finns ingen bokning för oss! Jag visar upp min mailväxling med bokningen, där jag skickat in alla begärda uppgifter om kreditkort m m. Personen på bokningen nekar till att ha fått dem, och menar att den bekräftelse jag fått tidigare inte gäller, då jag fick den en dag innan jag skickat in ovannämnda uppgifter. Det var bara en bekräftelse på att det fanns rum, meddelar hon via Eleni. En jättestor turistmässa i stan innebär att det inte finns ett hotellrum att uppbåda för natt två och tre. Eleni är förtvivlad och börja ringa runt och leta hotellrum, medan vi kastar oss över Booking.com. En timme senare har vi bokat en lägenhet ett par hundra meter från hotellet. Det blev alltså en hyfsat bra lösning, men lite extra stökigt att byta efter en natt, och så hade vi faktiskt sett fram emot några hotelldygn.

Rätt surt kändes det också förstås, men som så ofta är det ju inte rätt personer man träffar och kan skälla på. Eventuellt blir det ett bitskt mail till bokningsansvarig när jag kommit hem.

Nåja, ut i Aten. Det är en häftig stad med hur mycket som helst att se. Kontrasten mot lilla, halvsovande kretabyn är enorm. I Aten kan man verkligen tala om storstadspuls, med trafikkaos och myllrande folkliv. Men också jättelugna promenadvänliga gator i samma kvarter.

Vi har varje år planerat att besöka Benaki-museet, Greklands äldsta, men det har inte blivit av. Mest för att vi alltid haft perfekt utomhusväder, och det museet nog ”kräver” att man sätter av många timmar. Nya Acropolismuseet besökte vi 2013, och många mindre museer har vi avverkat. Ett av de absolut trevligaste var förresten Musikmuseet. I övrigt har vi promenerat kors och tvärs, upp på kullarna med de häftigaste utsikterna, i parkerna, i Pireus m m.
Nu var i alla fall Benaki högst på priolistan, och det var inte en dag för tidigt. Så otroligt intressant! Perfekt upplägg och blandning för mig, som blir lite uttråkad av att gå igenom sal efter sal med 3-4000 år gamla amforor, krus och skärvor. Jag går väldigt gärna på etnografiska museer, och på Benaki finns en härlig utställning av bland annat klädedräkter. Konst i alla dess former - skulpturer, konsthantverk, måleri från forntid till tidigt 1900-tal.

Nu laddar vi för ytterligare några intensiva dagar i Aten. Fortfarande har vi perfekt storstadsväder.

Sol, värme, blomsterprakt och bad...

 ... kan man önska mer?! Efter förra veckans regn, som följdes av sol och värme (23-25 grader) är det rena rama försommargrönskan här. Jag har nog aldrig upplevt en så grön november i de här trakterna. 

Havet är ljuvligt med lagom stora vågor - inte så våldsamma att man slås omkull utan så att man kan ligga på rygg och vaggas behagligt.

Som vanligt blir det många, långa måltider med härlig mat här. Igår körde det ihop sig lite, så det kändes som om jag åt hela dagen. Med vår kretafamilj blev det en härlig lunch på en högt belägen taverna med utsikt över Askifouplatån. På kvällen middag inne i Rethymnon med våra engelska vänner. De skulle själva åka bort på semester, så den traditionella avskedsmiddagen fick läggas flera dagar före vår avfärd. Mycket god mat på en jättetrevlig restaurang inne i mysiga gamla stan. Tur att det var perfekt väder för en riktigt lång och rask promenad i morse.

Askifouplatån

Tyvärr blir det ingen olivskörd för oss i år. Engelsmännens träd bär så lite frukt att de inte tycker det är någon idé att skörda, och kretensiska familjen sätter inte igång förrän i mitten av december i år. Synd, för det är väldigt trevliga dagar, och faktiskt roligt att jobba lite. Framför allt B längtar vid det här laget efter att få jobba hårt fysiskt. Och att jobba med ”wizzern” (stavning okänd) ÄR tungt. Vi har dock mycket olja ”innestående”, så vår försörjning  är säkert tryggad så länge vi kommer att resa hit. Nu ska vi omsorgsfullt packa ned två stora och två mindre flaskor. Förra året blev en flaska mycket dyr. Slarvade med att läsa Norwegians bagageregler och hade 1,3 kg (!) för mycket i ena resväskan. Det visste vi, men i den andra hade vi fyra kg till godo. Men se det hjälpte inte, och denna lättare väska hade redan försvunnit på bandet när personalen påtalade det. Det blev 22 euro GÅNGER TVÅ, för vi mellanlandade i Oslo. Surt, men eget fel. Så orutinerat! Av någon anledning var det bara Ryanair som vi förknippade med denna regel. Nu vet vi bättre.

Ett par liter till ska vi allt klämma ned

Snart är höstens kretavistelse över, och därefter blir det några dagar i Aten.

Forts Festos

Nej,läsplattan behövde jag inte plocka fram, för utsikten var fantastiskt vacker. Höga berg, ännu högre berg (Psiloritis ca 2.400 m) och djupa dalar med olivlundar. 

När vi lämnar Festos har det blivit dags för en sen lunch. Det flesta tavernor är ju stängda, men när vi körde upp passerade vi en som såg trevlig ut. Vi kör dit, inställda på att äta ”något litet och lätt”, eftersom vi kommer att äta en stor middag på kvällen. Beställer var sin sallad (en Choriatiki och en Loloudi). Behöver jag säga att vi blev proppmätta?

Nu har vi landat ”hemma” och är inställa på några dagar inomhus. Vi får väl torka frottén med hårtork och under luftvärmepumpen.

I

Hemfärd via Festos

Vänder hemåt efter fyra dygn på sydkusten med fantastiskt väder och härliga bad, bland annat i Kali Limenes som låg i lä för de jättehårda vindarna sista dagen i Kalamaki. Lite motvilligt lämnar vi, men å andra sidan kommer det att bli dåligt väder här också enligt prognoserna.

På hemvägen har vi planerat in utgrävningarna i Festos. Det är en antik stad där arkeologer hittat ruiner från 3000 år före Kristus. Festos förstördes flera gånger av jordbävningar och även i strider, men återuppbyggdes och hade det näst största palatset på ön. Störst var Knossos. 

Jag smyger ned min läsplatta i väskan när vi lämnar bilen för att lösa inträdesbiljett. Mångårig erfarenhet har lärt mig att jag inte kan uppbåda lika stort intresse för utgrävningar som B. Han läser VARENDA infoskylt och -lapp och studerar noggrant varje sten. Jag har alltid fått nog mycket före och slagit mig ned på någon bänk. Ett undantag är Knossos, där man ju  återskapat så mycket att man som besökare inte behöver överanstränga sin fantasi. Detta har visserligen fått en hel del kritik, då en del experter menar att det är rätt osäkert om det ger en korrekt bild av ursprunget. Hur man nu kan veta det så där en 5000 år senare...

Festos var dock riktigt intressant! Nog är det imponerande att se hur man för så länge sedan löste förvarings-och avloppsfrågor, byggde ståtliga amfiteatrar, trappor med mera. Och apropå TRAPPOR. Här känns det som om nutida trapppkonstruktörer borde ha studerat sina föregångare. Jag har aldrig varit någonstans där det finns så gott om jobbiga trappor som här på Kreta. Jag undantar då större hotell och liknande. Trapporna, både utomhus och inomhus, kan inte ha varit föremål för någon noggrannare höjd/stegberäkning och är oerhört jobbiga att gå uppför. ”De” - trappbyggarna - skulle gå uppför de två trappor som B byggt nedför berget på Udden! Men så ägnade han (lekman) också många, långa timmar åt sådana beräkningar.

Det jag skulle säga, före denna utvikning, var att de majestätiska trapporna på Festos var extremt gåvänliga!

Forts... nästa inlägg