Karpathos utforskas

Jodå, nog är Karpathos värt ett besök, och nog skulle vi stå ut här mer än den enda vecka vi bokat! Vi bor fantastiskt bra i en liten, men mycket fin, anläggning med ca 10 minuters promenad till stan - Pigadia eller Karpathos. Båda namnen används. Dessa 10 minuter går åt till att gå uppför en ganska brant backe och nedför en ännu brantare och längre backe. När man går TILL stan alltså! När vi går hem efter en stor middag ... Då tänker jag som en av våra sportkommentatorer gjorde när han beskrev backen som utgör slutet på Tour de Ski: ”Kliv, kliv, överlev, kliv, kliv, överlev...”.

Staden, ja. Det är en liten stad, mindre än 3000 bofasta, och den är mer ”turistig” än vi föreställt oss. Trevlig, vänlig, men inget särskilt med den. Här finns många riktigt bra restauranter, och vi har hittills ätit sååå gott! Jag har fått tips på restauranter på nätet och i en guideskrift, och ett par av dem har vi faktiskt prickat av. Annars brukar vi oftast gå på vår egen magkänsla och nästan alltid med bra resultat. Vi har förstås ätit massor av meze. Svärdottern är vegetarian, och vi är alla stora grönsaksätare, så det har blivit extra mycket av den varan. Gratinerade zucchini, kronärtskocksbottnar med bl a parmesan, läckert grillade auberginer m m, m m. Att färsk fisk ska vara så dyr på menyerna i Medelhavsområdet är förståeligt men synd, för det är ju en läckerhet överallt. Igår blev det en havsabborre som vid bordet elegant benades ur och delades upp på våra tre tallrikar.

Sta’n är alltså som de flesta andra grekiska småstäder vid havet (som vi besökt) - MEN omgivningarna! Fantastiska vyer, underbar blomsterprakt omväxlande med kargt landskap och många sagolikt vackra stränder med alldeles turkost vatten. Vi har nu närmast på programmet en tur till den gamla byn Olympos. Den klassas av många som ”en av Greklands mest sevärda byar”, och vi läser att den är ett levande folkmuseum, men också en turistfälla.

Jo, så har vi förstås bäddat på grekiska också! Att grekiska sängar saknar bäddmadrasser är faktiskt ett gissel för många besökare. Många är vi som bäddat ned extra filtar och badlakan under underlakanet, men här konstaterade B och jag att detta fina hotell t o m hade bra sängar. Inga bäddmadrasser men helt OK för gamla ryggar. Första morgonen tittar två plågade, trötta ansikten in genom dörren som på ett fiffigt sätt förbinder våra två helt separata små lägenheter.  ”Vilken natt! Vi har sovit max en timme i stöten. Helt ledbrutna. Morsan vad gör man?”.  Morsan rådde dem att fråga ägarinnan om hon kunde fixa bäddmadrass (vilket ibland finns att tillgå för känsliga nordiska veklingar). Samtidigt tog morsan plädar och extratäcken och fixade till sängen för prinsen och prinsessan på ärten - och se det hjälpte. ”Gammal är äldst” brukade min egen mamma säga...

Som jag skrev i bloggen för ca en månad sedan har jag problem med blogger när jag använder min iPad. Förutom bildhanteringen är utrymmet begränsat genom att jag helt enkelt inte kan fortsätta när skärmen är full. Detta händer bara i blogger. Eftersom jag inte släpar med mig min laptop får jag leva med det. Det kan därför bli en ”hattig” historia det här. Ska dock försöka få in lite foton.

Och i morgon kör vi alltså ut på nya äventyr.