Kofobi och ormskräck...

… eller kanske tvärtom: koskräck och ormfobi? Det var i alla fall koskräck som gjorde att vi kom över Udden! Vi hade börjat att på allvar se oss om efter ett sommarställe, men av flera anledningar blev det inte ens av att åka ut på visningen av detta. Dels tyckte vi det var lite väl långt hemifrån, och dels konstaterade vi att det antagligen låg rätt högt över vår budget. Så återkom det någon månad senare bland mäklarens annonser, vi åkte ut en regnig majdag – och föll pladask. Orsaken till att det återkom var att köpet i sista stund hävts, då damen i familjen hört att det på sommaren går 12-15 kor lösa här. Hon var paniskt rädd för kor, och konstaterade att hon inte skulle våga gå utanför tomten. Nu hade bröderna/ägarna bråttom att sälja och vi slog till. Jag jublade över kovarningen - älskar kor! Jag har ju ett förflutet som lagårdspiga på somrarna i min tornedalsby. Hurra för koskräck!

Nog är de väl charmiga?! Fotot är taget för precis ett år sedan, men gänget ser likadant ut i år.

Förutom nya, små kalvar.

Något som jag inte hurrar för är att en orm visar sig en el två gånger per sommar på tomten. OK, det är, enligt modiga mig närstående personer som kollar, "bara" snok(ar?), men det spelar ingen roll om det är kopparorm (ja, jag vet – ödla), snok el huggorm. Jag är inte rädd för att de ska bita mig, men jag är livrädd för att överhuvudtaget SE dem. Och så frågar folk: "var det en huggis?". Inte stannar jag tills den presenterar sig! Jag är inte en allmänt sjåpig person som skriker och springer för tvestjärtar, spindlar eller möss, men klarar bara inte av att titta på ormar! Och här är vi så oense, B och jag. Han vägrar slå ihjäl den el dem, för "de är fridlysta, nyttiga och helt ofarliga". Han har snällt burit bort den några gånger från stenen där den legat, men jag har hört att de ska avlämnas minst tre km bort för att inte komma tillbaka. Om jag bara själv vågade så skulle jag nog ... det tror jag åtminstone. Det är jag nästan säker på. Alltså om den är på min tomt!

Avslutningsvis – apropå skräck och fobi. Det finns en del ord som jag tycker används rätt vårdslöst. Ett är fobi. För mig är det en diagnos på en sjukdom eller tillstånd som är mycket mer än "skräck". Exakt definition vet jag inte, men jag är i alla fall försiktig med att använda det. Dyslexi är ett annat ord som jag tycker används i tid och otid. Att vara dyslektiker är på många sätt ett verkligt handikapp, det vet jag, men inte är alla som har problem med rättstavning dyslektiker! Det finns många som bara slarvar, många som inte brytt sig så mycket om att lära sig och många som helt enkelt inte tycker det är så viktigt.  

Punkt och slut för denna gång! Om jag inte återkommer under veckan så önskar jag er redan nu en riktigt

Glad Midsommar!