Rapport från mitt sommarland

Sedan några dagar är vi nu tillbaka på Udden. Vi hade, som sagt, en hellyckad vistelse på Karpathos, men, men... Att vara borta härifrån två veckor i maj, och dessutom under den varmaste och torraste maj i mannaminne, var ju kanske inte hellyckat. Växterna som jag planterat i krukor och pytsar har snäll granne vattnat, men allt annat ser rent förskräckligt ut! Gräset är brunt, och fetknopp och mossor på mitt älskade berg ser heldöda ut. Av persiljan och dillen som jag sått syns inte ett spår under fiberduken, men det var jag i och för sig helt beredd på. Altaner, trappor och till viss del även stugornas väggar var, och är fortfarande delvis, täckta av gult, klistrigt pollen och drivor av björkhängen. Tur att vi har egen brunn med - som det verkar - obegränsad tillgång till vatten. Naturen är skräpig!

Men fortfarande också vacker. Caprifolen som slingrar sig här och där i fuktiga skrevor blommar - lite ynkligare än förra året men man får vara glad för det lilla! Ormbunkarna som klänger på berget ned mot bryggan är frodiga och höga. De når mig till midjan, och jag är rätt lång. Prästkragarna har i en fuktig slänt lyckats överleva och blommar. Blygsamt med bara teskedsstora - eller snarare kaffeskedsstora - blommor. Solen lyser så vackert över grannön kväll efter kväll. Nu känns det som om jag aldrig mer ska lämna Udden för mer än några dagar. Konstaterar dock att vi redan har en resa inbokad. I mitten av juli är det dags för det årliga sommarbesöket i Norrbotten. Och där - i Kiruna - snöade det i natt, bara några timmar efter att jag tog nedanstående foto! Usch och brrr!

Någon ståuppare (tror jag det var) hade för ett bra tag sedan ett inslag om tornedalingar och deras ständiga byggande/snickrande. Jag minns inte vem det var, men vi var många i släkt och bekantskapskrets som skrattade och kände igen detta fenomen: ungefär att "när bastun är klar ska en altan byggas, och sedan en gäststuga, ytterligare en altan och så vidare..."
Snart, snart är i alla fall vår frukostaltan ombyggd, och vi kan gå barfota utan att få stickor i fötterna. Rutinerna kan förhoppningsvis återgå till det normala för ett tag - det vill säga att jag slipper laga maten!

Vi har nu flyttat ut hit för sommaren. Det betyder att post och dagstidning kommer till brevlådan i lilla byns vägskäl granne med kohagen. Detta var alltså rapport nummer ett från sommarlandet och fortsättning följer säkert. Ha det gott!