Sista utflykten

… blir till den omtalade staden Olympos uppe i bergen. Många byar i bergen har varit mycket isolerade långt in på 1900-talet, och en del fick faktiskt elektricitet så sent som för bara drygt 30 år sedan. Den södra delen av Karpathos är modernare än den norra, och här finns de flesta turistorterna. På den norra delen håller man hårt på gamla traditioner och lever, enligt diverse guider, som man gjort i århundraden. Här ska man till exempel se lokalbor som klär sig i de gamla, vackra folkdräkterna.

Jodå, det gör man i Olympos! Staden är så charmig, rentav söt, och dockskåpslik. Här sitter tanterna i nämnda dräkter och handarbetar på de smala gränderna utanför husen. Och tänk, husen i fråga visar sig vara små, små butiker... Det känns inte alls påträngande, men jag har hela tiden känslan av att gå omkring i en filminspelningsmiljö, turistbroschyr eller liknande. Men kul att se! Jag fotograferar inte obekanta personer på nära håll (och har bara mobilens kamera), men det finns förstås hur mycket foton som helst på nätet om man är intresserad.

Efter en god och sen lunch sätter vi oss i bilen och rullar långsamt ”hemåt” igen efter oerhört kurviga men i övrigt bra vägar. Givetvis stannar vi och badar. Nu återstår bara en middag, som kommer att bli en liten överraskning. Vi ska nämligen gå tillbaka till en restaurang där ägaren lovat att komponera en ”oförglömlig” mezemiddag åt oss - ”inte bara sån’t som turisterna väljer”. Alltså: man får ett bemötande utöver det vanliga när man pratar lite grekiska.

Kreta är vårt andra hem, men Karpathos har raskt knallat upp till andraplatsen och därmed passerat Samos. Så vem vet – kanske på sin plats att säga   

Κατά την επιστροφή