… för
sommarsolståndet har passerats. Midsommar är vederbörligen firad med sillar,
snapsar, jordgubbstårta - och en hel del annat. Goda vänner, goda viner och
lite fotboll (med mindre gott resultat). Och tänk vad glad man blir när vädret
överraskar och struntar i prognoserna. Vännerna startade i regn i Stockholm
rätt tidigt på midsommarafton, och kom hit ut till strålande sol på Udden
ungefär en och en halv timme senare. Lite växlande molnighet har det varit och
lite svala vindar men mycket sol och många härliga timmar på altaner i lä.
Någon midsommardagsbåttur lockade dock inte, eftersom det var för blåsigt och
skvalpigt för att det skulle vara njutbart.
Men
”Sommar” har börjat, d v s programmet som sänts i radion så länge jag kan
minnas - och enligt Wikipedia sedan 1959. Väldigt ofta har det varit
underhållande och intressant att lyssna på, men nog tycker jag att det verkar
ha blivit allt svårare att hitta sommarvärdar som har intressanta liv och/eller
karriärer att berätta om. Eller är det jag som blivit äldre (jo, definitivt),
fyrkantigare, mer svårroad m m? Men en person på 20-25 har ju sällan så mycket
i bagaget att det fyller ett program utan att bli en privat självrannsakelse.
Kanske egen terapi? Jag lyssnade i alla fall på dagens program med Bianca
Ingrosso. HUR intressant är det för lyssnaren att i detalj få reda på hur
hennes stackars mamma låg i fosterställning på golvet och grät? Känns nästan pinsamt privat, tycker jag. När hon sedan
gick över till att långrandigt beskriva hur, när och varför hon spydde p g a
sin bulemi (jag förringar inte sjukdomen!) slog jag av radion, tog i stället
fram läsplattan och klickade fram...
Elana
Ferrantes bok ”Det förlorade barnet”. Det är den fjärde och sista delen som ska
knyta ihop de fyra böckerna i hennes Neapelserie. Den kom ut förra året (tror
jag) men det har inte blivit av att läsa den tidigare. Det ser jag fram emot, och
återvänder därför till Neapel nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar