fredag 6 maj 2022

Med armen i paket …

… kan jag inte göra mycket - inte gå ut och fota vårtecken att lätta upp bloggen med, vilket jag förstås tänkt. Förklaring följer längre ner. Så då tar jag i stället upp ett angeläget diskussionsämne:  Samhällets digitalisering. Fördelar, nackdelar, rädslor m m. Det kommer ofta upp när vi träffar släktingar och vänner, och i gårdagens DN tar Hanne Kjöller upp detta.

Jag gillar Hanne Kjöller! Hennes kolumner är alltid välskrivna och kritiken mot samhällsfunktioner, ofta vård- och omsorgsområdet, är träffsäker och väl underbyggd. Hon är ju förutom journalist också sjuksköterska.

I den här kolumnen skriver hon bl a


Mamma dog och den enda jag fick prata med var kundtjänstens robotröst

Företagens effektiviseringar har inte sparat någon tid. Den har stulits från oss kunder. Det vi ser är en skamlös rovdrift på gratisjobbare.

Efter att ha försökt bringa reda i ett dödsbo kan jag konstatera att samhället har förändrats. Myndigheter har blivit som privata företag en gång var. Och företag har blivit som myndigheter brukade vara”.


Hon sammanfattar 


”Kontakten med Skatteverket var i jämförelse med vissa företag en raksträcka mot ett obyråkratiskt himmelrike”.


Kolumnen är värd att läsas, och jag har länkat till den. (Tyvärr fungerar ju inte detta då den är låst för icke-prenumeranter).


Dessa frågor är alltså rätt ofta uppe till diskussion hos oss. Först ska jag erkänna att jag är den i vår omgivning som oftast ”försvarar” det och ser flest fördelar. Jag är (trots latinstudent), rätt datorvan och -intresserad. I mitten av 80-talet hamnade jag som informationsansvarig på ett dataföretag och satt faktiskt och chattade (hette det så då?) på ett KTH-baserat nätverk och med skoldatorn COMPIS långt före internets intåg. Riktigt intresserad, och faktiskt fascinerad, blev jag några år senare av att se vilken skillnad datorbaserade hjälpmedel kunde innebära för personer med olika sorters handikapp. Skillnaden mellan att sitta hemma och att kunna vara ute i arbetslivet. 


Men det är historia. Nu, drygt 30 år senare, tycker jag det är jättebra att kunna boka och beställa från soffhörnet. Att - framför allt under pandemitiden - pricka för mediciner på plattan och få dem i brevlådan efter en eller ett par dagar. Att sitta på en parksoffa utomlands och kunna ladda ned fler böcker till läsplattan. Med mera. Visst ser jag riskerna och nackdelarna som många påtalar: hur kartlagda vi blir, översköljda av reklam, bevakade/storebror ser oss, men jag är faktiskt inte så orolig över detta. Naiv - kanske.


MEN - tillbaka till Hanne K. Jag håller helt med om att det inte får gå så långt som hon beskriver. Även jag har blivit ilsken över att det på så många företag - och inom vården - inte går att få kontakt med en människa! Som en sista utväg har jag några gånger gått in på företagets Facebooksida och skrivit ett inlägg. Om det varit ett  kritiskt sådant har jag väldigt snabbt blivit kontaktad.


Ovanstående blev väldigt aktuellt för mig i förrgår. Då bröt jag nämligen handleden! I stället för att fortsätta förbereda för att åka ut till Udden efter en längre period hemma hamnade jag på vårt närsjukhus. På valborgsmässoafton hade vi haft s k vårstädning i samfälligheten, och farthinder hade borrats fast i våra vägar. De där rektangulära, svarta sakerna, ni vet. De ska vara försedda med färgade ”klisterremsor” men en del av dessa hade antagligen nötts bort tidigare somrar. Avståndet ned till marken hör till de områden där min syn sviker mest, och jag snubblade över ett hinder och for i full fart (d v s min vanliga promenadtakt) handlöst ned i asfalten. Det gjorde ont!!!

Blev snabbt, prioriterat, och väl omhändertagen på sjukhuset. Röntgen visade komplicerad fraktur, remiss till SöS för bedömning av ortoped och med största sannolikhet operation. Till dess blir det gipsskena, och det sista läkaren sa’ var att han skulle skriva ut smärtstillande ”för du kommer att behöva starkare grejer”. HAN MISSADE ATT GÖRA DETTA - och nu: hög tid att knyta ihop gnällsäcken - tillsammans med Hanne: Det är omöjligt att få kontakt! Sjukhuset kan man inte ringa, Vårdcentralens svarare meddelar att inga telefontider finns kvar. Ringer - i övrigt utomordentliga - 1177. ”Kan ni få fram ett meddelande snabbt, snälla? Kan ni inte ge mig ett telefonnummer eller mailadress till en sköterska, receptionist, en MÄNNISKA?”. - ”Nej, tyvärr, vi kan inte det. Du måste nog åka dit och hitta någon att prata med!”. 

Här blir smärtan nästan outhärdlig, men snäll granne (sjuksyrra) förbarmar sig över mig och ger mig en burk som förhoppningsvis räcker till måndagens besök SöS.


Det var alltså inte det här jag hade tänkt skriva om utan om hur långt vårblomningen har kommit på Udden.  En lång litania blev det också; finns ju inte så mycket annat jag kan göra, förutom att läsa och titta på TV.


Trevlig helg!







9 kommentarer:

  1. Visst, skönt att t.ex. beställa böcker mitt i natten, men... Myndigheterna förutsätter att vi alla har fungerande nätkontakter, men bryr sig inte om att ordna dem. Vi har nästan hela tiden hackande nät, kontakterna brister mitt i ett telefonsamtal, t.ex. Gissa hur trevligt när man köat i en timme för att få en röst i luren... Det finns exempel hur mycket som helst, men också på motsatsen, faktiskt. Finns det ingen smärtklinik? Här finns privata, men de lär ställa upp direkt. Har aldrig behövt, tack och lov. Hoppas "grannpillren" hjälper! Ja, kolumnen gick förstås inte att läsa. Det hjälper kanske inte att koncentrera sig på de fula tånaglarna, som jag brukar göra hos tandläkaren ibland...

    SvaraRadera
  2. Det var inte meningen att vara anonym, men min webbadress är ogiltig enligt den här sidan... Hälsar Märtha, OrdOdlare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Märtha och tack för kommentar! Jag förstår inte varför din adress inte fungerar. Där fick jag väl för att jag påstår mig vara datorvan. Jo, vi har smärtkliniker men de fungerar inte på det sättet. Dit kommer man via remiss - så vitt jag vet i a f. Grannens räddningsplaner räcker nog tills jag får hjälp på sjukhuset.

      Radera
    2. Och där blev jag själv anonym. Och grannens räddningsPILLER skulle det så klart stå.

      Radera
  3. Jag, som precis som du, anser mig ha en god it-mognad efter att ha jobbat med tekniken sedan i stort sett 1971, ser ofta tjusiga webbsidor som inte är gjorda för annat än att vara just tjusiga. Logiken saknas.

    Man har inte låtit en användare testa funktionaliteten. Jag har jobbat både med programmering av hemsidor, och då alltid låtit någon testa. Själv har jag också fått testa som användare och då hittat "fel" eller onödigt krpnglande.

    1177.se är en sida jag gärna skulle jobba med. Den är inte användarvänlig, anser jag.

    Hoppas du får snar hjälp.

    SvaraRadera
  4. @ Bert Bodin. Tack! Ja, jag har bokats in på Ortopeden på SÖS på måndag. Är beredd på lång konvalescens, men bara smärtan släpper så kan man ju i alla fall använda fingrarna som stöd.
    Jag borde inte ha stuckit ut hakan och kallt mig ”datorvan”! Nu tycks nån inställning ha ändrats så att jag är anonym på min egen blogg! Grrr - orkar inte felsöka nu.

    SvaraRadera
  5. Oj, vilken olycka du råkade ut för. Hoppas allt går bra.
    Jag tycker att det gått för långt när man måste gå genom 1177 och ha bank-id m m. Inte lätt för många äldre. Alla är inte datakunniga eller unga. Bra att man kan göra det, men det ska inte vara ett måste.
    Krya på dig och trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Lena! Trevlig fortsättning på helgen till dig också!

      Radera
  6. IT effektiviserade mitt arbete enormt och gjorde det roligare på 90-talet. Då skulle tekniken tjäna oss, men nu tycker jag att det är tvärtom.
    Krya på dig från en annan enarmad!

    SvaraRadera