Nyköping...

... Sörmlands residensstad är en mycket trevlig stad. Och en gammal stad. Arkeologiska fynd har visat att namnet fanns präglat på mynt redan på 1200-talet. Andra fynd har visat att namnet på orten ännu tidigare var Aros (eller ev Södra Aros), och att den var en viktigt handelsort redan på 1100-talet.

Folkmängden idag ligger på drygt 30.000, och som i många andra kuststäder ökar den på sommaren och sta'n blir mycket livligare. Då kommer ju båtfolk och sommargäster, och restauranger, caféer och glasskiosker nere i hamnen gör goda affärer. Mina första besök i sta’n gjordes sjövägen. På flera båtsemestrar har vi legat något dygn i gästhamnen, provianterat, ätit på restaurang, spelat minigolf m m. Alltid ett välkommet avbrott (framför allt för barn) efter många dygn i vikar på små öar. 

Jag tycker att Nyköping har ett bra utbud av butiker, och eftersom det mer än väl räcker till för mig, och dessutom är så mycket snabbare och enklare att ekipera sig här än i Stockholm, blir det små utflykter till Nyköping när vi behöver kläder, skor, presenter o d.

Dessutom är det jättemysigt att promenera längs Nyköpingsån, med Nyköpingshus på andra sidan vattnet. Visst är det något alldeles speciellt med åar i samhällen? De ger en nästan trolsk stämning och växtligheten är oftast extra frodig vid åstränder. Just vid denna å står sta’ns stolthet, Gert Fredriksson, stadigt med sin kanot på axeln. 
Kanotstadion i Nyköping ligger förstås i hamnen och har landets längsta brygga - 1,5 km. 

Nyköpings Slott/Nyköpingshus är ursprungligen en medeltida borg som delvis ligger i ruiner. Vissa delar används dock av Sörmlands Museum för utställningar, och på borggården ger Teater Sörmland på somrarna "Nyköpings Gästabud", som lär vara Sveriges största årliga sommarspel. Gästabudet ägde rum i december 1317.

Och på bilden nedan står Gästabudsnyckeln i full blom. Den riktiga nyckeln var förstås i järn och gick, enligt legenden (Erikskrönikan), till fängelsehålan i borgen. Kung Birger hade efter gästabudet låtit kasta sina stupfulla bröder, Erik och Valdemar, i hålan och efter det slängt nyckeln till hålan i ån. Där hittades den många hundra år senare, och har via ett par olika ägare hamnat i muséets ägo. Om detta är den riktiga nyckeln, och om allt är hundraprocentigt med sanningen överensstämmande, råder lite delade meningar.

Det finns mycket att skriva om och visa från Nyköping, så kanske blir det fler inlägg från min sida. Men med detta sätter jag punkt nu.

Lovsång till Sommarsverige

Så otroligt vackert Sverige är - och så omväxlande! Vår natur bjuder på allt: fjäll och sjöar, älvdalar och skärgård, storskog och jordbrukslandskap. Att jag har en stor bit av mitt hjärta i Norrbotten vet ni som läst mina inlägg. Jag är dessutom så lyckligt lottad att jag alltid haft två fasta punkter: min uppväxts unika (nu mer än någonsin) Kiruna med fjällvärlden och min födelseby och sommarparadis i Tornedalen.

Och nu har vi haft ett par härliga veckor på Udden i Sörmland med utflykter i närområdena.

Jag är verkligen ingen shopaholic, inte ens särskilt intresserad av shopping, som numera av många räknas som ett "intresse" vid sidan av film, böcker, sport m m. Att besöka auktioner och loppmarknader hör alltså inte till mina favoritsysselsättningar, men nu hade vi ett "uppdrag". Svärdottern hade hittat och bokat en nätt liten byrå på en jätteloppis efter att jag klagat över för få förvaringsutrymmen i stugan. Vi ger oss alltså av för att hämta den i den lilla orten med det vackra namnet Stjärnhov. Vi åker på mindre vägar genom ett idylliskt sommarlandskap.

Får det lov att vara en stol kanske? 

Loppisen är enorm och inrymd i flera stora ladugårdsbyggnader på ett säteris område. Det fanns förstås porslin, glas, tavlor och liknande, men tyngdpunkten låg på möbler. Hur mycket stolar, bord och skåp som helst.

När man nu varit duktig och shoppat så har man gjort sig förtjänt av go´fika. Vi åker vidare och kommer snart till Grytbergs säteri. Att Sörmland är det landskap som har flest slott, herresäten och säterier i landet märks när man åker omkring det allra minsta. Här hittade vi  en riktig pärla - festvåning, hotell, bistro, restaurang, orangeri, café m m vid den vackra Kyrksjön.

Hemåt sent på eftermiddagen. Detta är vår väg ut till Udden

Här träffar vi förresten på en liten, orädd sorgmantel som sitter i gräset precis innanför vår grind.

Och igår fick vi en helt fantastisk sensommardag. Strålande sol, drygt 25 grader och nästan vindstilla. Med besökande vänner packade vi fikakorgen och kastade loss från bryggan.

När man passerat dessa kobbar och skär blir nästa hopp-i-landmöjlighet Estland om man navigerat rätt. Ja, närmare bestämt estländska Ösel (tror jag)

Som sagt: inte mycket som går upp mot Sommarsverige! Ha´det gott!

Bye, bye Norrbotten

Som alltid avslutar vi vår vistelse i norr med ett eller ett par dygn i Kiruna innan vi flyger hem. Det är kallt, rätt hård vind, men soligt och vackert. Tror inte någon annan svensk stad kan skryta med denna utsikt från nuvarande centrum. Det är  alltså något man definitivt inte kommer att kunna blicka ut över från den nya stadskärnan. Snyft! Mobilens kamera kan tyvärr inte göra rättvisa åt denna vy.

I centrala Kiruna ligger kvarteret Ortdrivaren, som är ett arkitektoniskt känt kvarter med flera byggnader som ritats av arkitekten Ralph Erskine, och som stod färdiga i början av 60-talet. De döptes snabbt, på känt kirunamanér, till Snusdosan, Spottkoppen, Mullbänken och Berlinmuren. I en by ca fyra mil från Kiruna finns Ormen Långe.Nedan foto på Snusdosan.

Fortsätter min promenad till den gamla brandstationen. Visst är den fin?!

Och här! Här har många av Sveriges bästa ishockeyspelare fostrats - i en av de allra första ishockeyladorna i landet. Ishockeyintresset var väldigt stort i sta´n när jag var barn och tonåring, och man höll på IFK eller AIF. Oj, vad jag frusit om fötterna här! Ladan var ju bara ett vindskydd, och med temperaturer som ofta låg kring 20 minusgrader blev det rätt kallt, men stämningen låg ofta på topp och många spännande matcher såg vi.

En av de mer kända spelarna härifrån är förresten en viss herr Salming - en kille som maken B bland annat spelat emot. På min fråga till B om varför han inte valde samma (högavlönade) karriär som Börje Salming har svaret blivit att han inte ville sluta som kalsongförsäljare.

Sist på programmet står förstås besöket i affären för renprodukter. Här finns också en hel del annat (älgkött, hantverk och souvenirer t ex). Vi inhandlar snabbt våra favoriter: renskav, torkat renkött, lite rökt renkött och flera bitar kaffeost. 

Sedan är det dags att åka till flygplatsen och vidare hemåt!

Vilket väderomslag!

Först och främst: finns det någon där ute som använder Blogger tillsammans med iPad/iPhone?
Jag (som enl maken tillhör sekten...) gör alltså det, och ni som läst mina inlägg från resor vet att jag klagat över detta förr. Det är krångligt och det blir FULT så fort jag gör ett litet längre inlägg. När jag lägger in bilder blir det lite si och så, bildtexter kan jag inte placera som jag vill, radavstånd varierar m m, m m. Inga större problem när jag använder laptoppen hemma (PC trots sekttillhörigheten), men den har jag inte med mig på resande fot. Blir tidvis så frustrerad att jag är nära att ge upp - men gillar ju bloggandet. Ingen hjälp hittar jag på nätet heller. Är det kanske så att just Blogger inte är anpassad för Apples produkter? Alla tips mottages med tacksamhet. Och - nej - jag klarar inte längre av HTML-kodningen. För gamla kunskaper och för dålig syn.
——-
Vid Torne älv. Ända till igår eftermiddag har det varit så hett här norr om polcirkeln att vi hållit på att smälta bort. Så hett att jag, släktens badkruka, hoppat i Torneälven utanför stugan som ligger på en holme i ett sel. Det är alltså ingen liten uppvärmd vik utan rätt ”stort” - och kallt - vatten där. Men tänk - det var riktigt skönt när jag väl kom i och framför allt efteråt. 

Idag har vi inget behov av svalkande bad. Jisses, vilken skillnad. Det är grått, blåsigt och 12 grader. Ett par semestrande släktingar hade bokat en dag på islandshästar uppe i Nikkaluokta (”nedanför” Kebnekajse) och jag var väldigt nära att hänga på men bokade trots allt inte. När de gav sig av i morse noterades +0,5 grader i Nikka. Dunjacka på. 

Nu är det snart dags för hemfärd efter en härlig vistelse i Norrbotten. Först blir det dock ett par dagar i Kiruna - som vanligt.

Norrbottensturné

Landar i ett hett Kiruna, och gör en snabbrunda i sta’n för att uträtta några ärenden innan vi kör mot Tornedalen.

Detta är vad som finns kvar av det en gång så ståtliga och imponerande stadshuset.

Efter cirka sju mil kommer vi till Suptallen. Den är K-märkt, och var på hästskjutsarnas tid en plats där man stannade för en sup och för att låta hästarna vila. När jag var barn var tallen ett riktigt riktmärke, som syntes på långt håll. Numera är den mycket lägre än omgivande träd, men en fin och välutrustad rastplats har iordningställts här.

                                  

I dessa trakter stannar B medan jag fortsätter söderut - mot norrbottenskusten. Det är hett - temperaturen ligger kring 30 grader, brorsan har båten i sjön och äntligen kommer jag ut på havet. Underbart!

Efter ett par dygn förflyttar jag mig knappt två mil - till "min" älv. Här flyter Kalix älv lugnt och stilla...

...men den kan minsann vara betydligt vildare som till exempel här i Jokkfall. Den här bilden har jag faktiskt snott från Wikipedia, eftersom mina egna bilder misslyckades totalt.

Hettan här i norr fortsätter när vi styr kosan norrut igen genom små, vackra byar (och rätt många skogstäckta mil också). Nedan den fina bågbron över Kalix älv i Tärendö.

Nästa: tillbaka i Torne älvdal.

Mot Norrbotten

Vi packar bilen (igen), och när vi ska backa ut från tomten står de här charmiga kalvarna precis utanför grinden. Det har varit snålt med besöken i sommar, men kanske har gänget (15-20 kor och kalvar) nu äntligen betat av något annat område och drar sig ut mot vår strandäng och vår del av Udden. Roligt!

Vi lämnar alltså Udden för att åka hem, se över tomten, köra tvättmaskiner och åka upp till Norrbotten för vårt sedvanliga sommarbesök. 

Och för att skörda lavendel, visar det sig... De två buskarna är jättestora och blommorna ”fullmatade” just nu. Jag älskar att hänga upp nya, fräscha buketter varje år i stugan - framför allt på uterummets vita vägg.  Att fjärilar, humlor och bin också älskar lavendel är ju känt, men lite tacksamhet vore väl på sin plats då jag så generöst bjuder dem på detta. Nej, i stället brummar och surrar de irriterat, ja till och med lite ilsket, när jag sticker in hand och sekatör.

Och här hemma har flera dagliljor slagit ut. Jag ber att få presentera Crimson Pirate,

en av mina äldsta dagliljor, som jag tror heter Christmas Is 

och till sist Jersey Spider, från Sway i New Forest

Nästa inlägg kommer från "norr om Polcirkeln" - hoppas jag.

Tornedalingarnas dag...

... är det idag, så Tornedalens flagga ska givetvis vaja. Jag har mina rötter här, föddes vid Kalix älvstrand och har tillbringat alla mina sommarlov (och vår- och hösthelger) här. När lovet började flyttade min mamma, bror och jag ut till sommarhuset. Pappa kom över helgerna och till semestern.

Tornedalen är ett geografiskt område i nordöstra Sverige och nordvästra Finland. De svenska kommuner som ingår i detta område är - från söder till norr - Haparanda, Övertorneå, Pajala och Kiruna kommuner. Tornedalingarna har numera status som en av Sveriges minoriteter, och språket, meänkieli (översättning: vårt språk), är alltså ett officiellt minoritetsspråk.

Det är en underbart vacker trakt med älvar som växlar mellan att stilla flyta genom vackra dalgångar och att plötsligt kasta sig ut som mer eller mindre vilda forsar. Jag har alltid älskat mina vistelser här. Faktum är att jag nog inte ens i tonåren protesterade mot att åka till byn med föräldrarna. Snarare stod jag otåligt hoppande vid bilen när det var dags att ansluta sig till tornedalsrallyt. Trafiken var nästan enkelriktad - fredag eftermiddag från Kiruna ut mot tornedalsbyarna och söndag eftermiddag tillbaka till stan och jobben/skolorna. 

Nu har jag ca 130 mil upp, men varje sommar blir det ett besök här. En av höjdpunkterna är bilturen från norra Tornedalen (och Bs hemby) ned till Kalixkusten och min brors sommarställe. Vi åker genom ett vackert landskap och passerar många välbekanta byar (och dansbanor!). På flera ställen ser vi svenska flaggan vaja på stranden och den finska mitt emot, på andra sidan älven. Det är nämligen älven som utgör gränsen mellan länderna på många och långa sträckor. I många gårdar (bl a Bs föräldrahem) öppnade man här dörrarna för finska flyktingar som kom gående över isarna (ofta med sina husdjur av fotografier att döma) under kriget. 

Som ni säkert förstått har jag en stor del av mitt hjärta här - men flytta tillbaka upp: nej då. Däremot ligger flygbiljetterna hemma för nästa vecka och denna sommars besök.

Till dess njuter jag av den vackra sommaren här ute på Udden. Blomsterprakten i naturen är mycket rikligare än förra året, men i mina egna rabatter blev det inget vidare. Det blev för många och långa perioder då vi inte kunde vara här på försommaren. 

Några dagliljor har i alla fall slagit ut:

Mary´s Gold (kraftigare gul färg i verkligheten)

Joan Senior

Condilla

Grattis - ev berörda - på tornedalingarnas egen dag!