torsdag 18 maj 2023

Erikdagen blomstrar

I morse har jag gratulerat de tre viktigaste männen i mitt liv: min man, son och bror. Det är nämligen ERIK som har namnsdag. Visserligen har ingen av dem Erik som tilltalsnamn, men ändå … 

I bondepraktikan sägs det: ”om Erik går i ax, ska Olof (29 juli) ge kaka”.  Med andra ord, om våren är nådig/tidig blir det tidig skörd. Jag är inte särskilt insatt i bondepraktikan, men bland mina äldre släktingar i Tornedalen nämndes ofta denna dag - Erkin päivä - som en särskild ”märkesdag”. Däremot vet jag inte alls vad den stod för / vad som skulle göras där långt uppe i norr. Sätta potatisen? Nej, oftast alldeles för tidigt.

Nu är vi ute på Udden, och äntligen har vi soligt och varmt efter att ha blivit snuvade på VÅREN. April har i våra trakter varit urtrist - kall, grå och blåsig med bara några få dagars undantag. När vi för ett par dagar sedan fick välbehövligt regn följt av sommarvärme har växtligheten fullkomligt exploderat. 

På vägen hit försökte jag fotografera en riktigt maffig rondell genom bilrutan. Det är en stor rondell och jag undrar hur många lökar som gått åt för att runda den. Så vackert!


Vitsipporna har nog haft ett rekordår. Jag har aldrig sett så’na mängder tidigare under de 12-13 år som vi haft Udden. Eftersom det har varit så svalt har de blommat ovanligt länge men nu sjunger de på sista versen. Gullvivorna blommar i alla fall fortfarande och tovsippan har fått sin första blomma.

Slånbärsbusken, som snarare är ett träd, lyser nästan spökaktigt vit på kvällarna och körsbärsträden har just gått i blom. Häggarna har en bit kvar till full blomning, men doften är nog redan fullt utvecklad - tyvärr. Havet kyler ju, så allt är lite senare här ute än bara en dryg mil inåt land.



Boktips. Jag har nyligen läst boken ”Straff” av Ann-Helén Laestadius. Ruskig  läsning som är verklighetsbaserad och till stor del bygger på hennes mors berättelser. A-H är uppvuxen i Kiruna, i mina gamla kvarter, och har samiska rötter. Hon har skrivit många ungdomsböcker, men ”Stöld” (2021) och ”Straff” är vuxenböcker. Rekommenderas! Själv känner jag mig nästan lite skamsen över min okunnighet om hur samerna behandlats även i ”modern tid”. Så lite vi (många av oss i alla fall) visste!  

Trevlig helg!

fredag 7 april 2023

GLAD PÅSK

 …. vill jag önska er som fortfarande tittar in här då och då.

Inte mycket har hänt sedan mitt förra inlägg - ingenting särskilt som jag tyckt varit värt att skriva om. Nu är det ju ingen stor sak att berätta att jag fått sjätte (!) dosen av covidvaccinet! Tänk vad stort det var i början -  vilka köer, diskussioner, spekulationer. Nu är det bara en rutingrej. 

Ett härligt undantag i den lite enahanda tillvaron finns dock: en mycket trevlig dag förra veckan när vi äntligen besökte Liljevalchs Konsthall och den årligen återkommande Vårsalongen. Den brukar vi alltid boka in, liksom lunch på Blå Porten som ligger alldeles intill. Det var en härlig utställning i år (igen): 159 konstnärer ställde ut 298 verk i de många salarna. Många fina konstverk fanns att beskåda, även om det naturligtvis också fanns en del som jag inte blev så begeistrad över. Det som fångar och fascinerar är inte minst alla olika tekniker. Målerier i olja, akryl, blyerts, kol förstås men också gipsarbeten, trä, fotokonst, digital konst med mera, med mera. Vad sägs om  Helene Anderssons lagliga krokodilskinnsväska (stengods!)?

Bearbetad gips - ”Skymning”,  Eva Reichmann

”Bakterie”, virkning o gips, Ellinor Granlund

"Dogs ... snackar skit", Helena Roos
Jag har en extrastor plats i hjärtat för all slags textilkonst, uppvuxen som jag är bland tyger och garner. Min mamma var en duktig textilare, arbetade tidvis som vävlärare och sydde och vävde det mesta - allt från trasmattor till tunna gardiner och bildvävar. Jag har flera av hennes  underbara flamskvävnader, som jag ibland funderat på att visa upp i lämpligt forum. På Vårsalongen fanns en hel del textilt - vävnader, applikationer, broderier. Här några som jag tyckte mycket om:
Charlotta Grunewald - applikationer med broderi
Ditte Norström - väv och broderi
Ingegerd Alfredson -fritt broderi

”En plats vid havet”  blev en av mina absoluta favoriter.
Felicia Löfberg - akryl
Vi är ute på Udden nu sedan ett par dagar och hade hoppats kunna göra lite vårarbete ute, men av det blir det nog inget. Visserligen har vi haft ett envist, tunt snötäcke och kalla nätter hemma också, men vi hade i alla fall barmark och krokusen blommade på skyddade ställen när vi lämnade Stockholm.
När vi lämnade E4 norr om Nyköping och körde in på mindre vägar genom skogspartier mot havet blev vi överraskade av att se massor av snö på backen. Framme på Udden låg också snötäcket rent och fint över tomten, altaner och trappor.
En trädgårdsarbetare är i alla fall i tjänst. Efter en rätt solig dag igår har snön försvunnit från några sluttningar, och bergeniorna som växer längs trappan till sjöboden blev synliga. Jag stod länge vid fönstret och tittade på denna frukostgäst. Hon stannade upp i tuggandet, tittade tillbaka och såg ut att fundera. Bestämde sig för att det var OK att äta och fortsatte lugnt ett bra tag. Och att knipsa av just dessa växter är faktiskt bara bra, de blir frodiga och fina senare. Problemet är ju att rådjuren inte gör någon skillnad på växter, penséer och mycket annat ryker, och dessutom springer de ju omkring som värddjur för fästingarna. Men nog är hon väl vacker!
Som sagt: 
GLAD PÅSK!




torsdag 9 februari 2023

Naturfilmer och restaurangsittningar

Om man skriver ett inlägg i kvartalet kan man ju ändå anse sig vara en regelbunden bloggare …. eller hur … om man gör det under en längre tid i alla fall. Ett år eller så.

Nu ska jag alltså göra ett litet försök igen, för jag vill dela med mig av några jättefina naturfilmer som ligger på Utbildningsradions webb. I Vittangi, ca sju mil från Kiruna, bor Håkan Lundström, en konstnär som målar, skulpterar i trä, fotograferar och, numera, filmar. Nyligen ställde han ut i Kirunas nya konsthall, och i anslutning till detta visades hans kortfilmer. Biobesökarna häpnade. ”Det kändes ju som om man fick björnen i famnen, och man hörde rävens tassande steg”, sa brorsan, letade upp länk till filmerna och skickade till mig. Det är filmat uppe i norra Norrbotten; vissa delar väldigt nära vår stuga. Han har bl a filmat sjöfåglar av arter som många av oss inte trodde fanns här.


Berättaren är förresten en släkting till mig - en syssling - med ett förflutet i bl a bandet Norrlåtar. Han berättar här på meänkieli, eftersom han, såväl som Håkan L, hör till dem som vill bevara det språket levande. Svensk text finns förstås. 


Vi körde upp filmerna på TV med rätt stor skärm och fick nästan en bioupplevelse, men jag tror nog att man får behållning av dem även på en normalstor datorskärm. Om man gillar naturfilmer alltså. De fem kortfilmerna finns här


https://urplay.se/program/229899-nalkavuoman-asukhaat-talvi-mettassa


Så var det detta med sittningar: 

I lördags åt vi middag på en italiensk restaurang på Medborgarplatsen. Jag går inte ut på restaurang under mörka vinterkvällar lika gärna/ofta som tidigare.  Då mitt mörkerseende är uselt blir det rätt jobbigt att äta i ljuset av några ynkliga ljuslyktor. Trodde väl aldrig att jag skulle prisa grekernas lysrörsmysljus! Den här restaurangen gillar vi av flera orsaker: maten förstås, jättetrevlig personal och - hör och häpna - man får sitta kvar så länge man vill! För att vara en populär krog i Stockholm är det inte så vanligt! För massor av år sedan började ”otyget” med sittningar tillämpas av de mer kända italienska restaurangerna. Man bokade bord till klockan sju och fick beskedet att man var välkommen och fick ha bordet två - två och en halv timme. ”Så fräckt!”, var vi många som tyckte, och i början valde vi bort dessa -  något som längre fram blev svårare och svårare då fler och fler anammade detta. Visst förstår vi att restaurangerna vill få in så många middagsgäster som det bara går, men med tanke på att en nota för fyra pers lätt går upp mot 2500-3000 (i a f om man dricker vin) tycker jag fortfarande att det är oförskämt! Tjurigt väljer jag i möjligaste mån bort dessa - även om vi sällan egentligen ”behöver” längre tid för våra middagsträffar. Jag vet att det är likadant på andra håll i landet också, men undrar om det är lika utbrett.

Och apropå mat:  om ni träffar på carciofi fritti på menyn - välj det! I alla fall om ni gillar kronärtskockor. 

I övrigt inget särskilt att berätta från mitt håll. Vi har inte ens varit ut till Udden sedan i november. Orsakerna är flera: många trista men nödvändiga bokade besök hos läkare och sjukgymnaster och däremellan jättetrist väder. B har opererat sitt andra öga för gråstarr, och efter det bör man inte köra bil på ett tag, i alla fall inte när det är grådisigt och regnigt. Och DET är det för jämnan! Jag springer på rehab för att få ordning på min axel/överarm, men det verkar segt. Antagligen tog den mer stryk av min vurpa i maj än någon insett. Inga frakturer förstås, men ultraljud visar lite skadade senor o fästen. Puh!


Jag har förstås läst massor av böcker, och jag  lägger här upp Åsne Seierstads  ”Två systrar” som boktips.  Ni känner säkert till henne - journalisten som även blev författare och som har skildrat livet i Afghanistan bl a i ”Bokhandlaren i Kabul”. Den här boken benämns ”ett reportage” och handlar om islam och radikaliseringstragedierna. Mycket bra!


En annan bok som jag tyckte var bra är Kristin Harmels ”De bortglömda namnens bok”. En historisk roman baserad på en sann historia om en kvinna som hjälper hundratals judiska barn fly från nazisterna.


Nu längtar vi efter våren! Det tar nog ett bra tag innan våra vårblommor vågar sig upp, men butikerna fylls nu av härliga, färggranna tulpaner. Ha det gott!







 




torsdag 22 december 2022

GOD JUL!

Om någon fortfarande tittar in här i denna vilande blogg vill jag inte missa att önska er en god jul. Jag skrev faktiskt ett inlägg i november, men då jag efter ett dygn svarade på en kommentar försvann allt. Det  hamnade inte i papperskorg eller utkastmapp utan var helt bortblåst. Då gick luften ur mig (igen). 

Den här julen firar vi inte på Udden, eftersom sonen med hustru åker västerut till hennes föräldrar i år. Vi slår oss därför ihop med våra närmaste vänner som nyligen kommit hem efter ett längre besök hos sina döttrar i Los Angeles. Vi har firat nyår tillsammans sedan kirunatiden och många midsommarhelger men aldrig jul. Nu kommer de hit till oss, det känns jättetrevligt - och jag slipper köttbullskladdgörat! Dessa, gjorda på älgfärs, kommer jägaren med. I övrigt köper vi numera det mesta i matväg färdiglagat, och vi har dessutom under årens lopp strukit mycket från vårt julbord. Men några traditionella ”måsten” finns kvar. Ser fram emot några trevliga dagar med god mat och dryck och förhoppningsvis några långpromenader.

Men tyvärr får vi - enligt prognoser - en mindre promenadvänlig jul i år. Det var så vitt och vackert för några dagar sedan 


… men nu är det mörkt, blött och trist. Vi får väl trösta oss med mysljus framför brasan!



Önskar er en riktigt 

 God Jul !









tisdag 13 september 2022

Höstkänsla

Så fort det gick. Plötsligt blev det nästan höst i stället för sensommar. På ena sidan huset i alla fall … Ibland känns det som två klimatzoner här på Udden. När det är ostlig vind blåser det - kallt! - från havet, medan det på den andra sidan är varmt och skönt i lä om bara solen är framme. Men ibland, som i kväll, är det faktiskt vindstilla och viken ligger nästan helt spegelblank.

Det är länge sedan jag skrev något inlägg, helt enkelt för att jag inte haft något att skriva om. Vi har tillbringat mesta tiden på Udden med lite småjobb. Med betoning på SMÅ för mig, för jag är faktiskt fortfarande rätt handikappad efter armbrottet. Rörligheten i hand och arm är helt återställd, men axeln protesterar med stark smärta vid olämplig rörelse på ett betydligt värre sätt än för ett par månader sedan.

Men att plocka härliga björnbär går bra. Så bekvämt att kunna stå rak och plocka bär som klänger på en vägg. De är stora som mindre jordgubbar och sååå goda om de bara får bli tillräckligt mogna och plockas i exakt rätt tid. Ingår nu i så gott som varenda frukostsmoothie.

Jag hade tänkt börja inlägget med en skylt som säger ”TILLFÄLLIGT AVBROTT” el liknande, men konstaterar att det ju bara blir fånigt:  jag har ju redan gjort detta - långa blogguppehåll alltså. Nu blir det inte några blomsterfoton på ett bra tag, knappast någon höstvistelse på Kreta heller. Reslusten, som vi båda haft ett överflöd av hela livet, har faktiskt mattats av. Jag kommer dessutom att behöva boka in tider på rehab för nämnda axelproblem. Så - ännu mindre än vanligt att skriva om. MEN jag kommer med intresse att fortsätta läsa och kommentera de bloggar jag följer, och jag lägger inte ner eller makulerar min egen. Dyker det upp nå’t så dyker jag nog upp igen.

Ha det fint!



måndag 15 augusti 2022

Läget, läget …

Att det är läget som kostar är ju absolut inget nytt när det gäller såväl permanentbostäder och fritidshus som restauranger och hotell. Att huset/stugan är i toppen-, medelmåttigt eller t o m dåligt skick spelar ofta ingen större roll. Ett jättefint hus (tyckte vi) såldes förra året här på vår udde. Priset var oväntat högt, men det berodde väl till en stor del på att ägarna nyligen  renoverat bland annat kök och badrum - trodde vi. Döm om vår förvåning när de nya ägarna REV det och byggde ett helt nytt hus.

I går besökte vi ”Restaurangen med 280˚ havsutsikt” (Svärdsklova skärgårdskrog) med ett rätt svårslaget läge.


Maten är av högsta klass och servicen likaså. Trots detta betalar man nog rätt mycket för utsikten också. När en lunchsallad kostar 280 kr vill det till att det, förutom sjöutsikt, är ”något alldeles extra”. Den jag åt svarade faktiskt upp till det! Vi har ätit här tidigare, så prisläget var ingen överraskning, men nog är det i saftigaste laget! Men - fullsatt var det på restaurangen! 

Vi har haft ett par jättefina veckor här ute på Udden, när vi mest slappat - skyllt lättjan på covid. Nu måste vi åka hem för en vecka fullspäckad med bokade tider: bilservice, kardiolog, optiker, tandläkare … puh! 

Jag trodde att dagliljeperioden var helt slut men som en glad överraskning slog Strawberry Candy ut

… och (hurra!) en vit daglilja, Arctic Snow, som jag hade gett upp hoppet om. Den hade jag inte full koll på, så den hade  börjat  dra ihop sig när jag såg den. Därför är fotot inte mitt i original. Jag har fotat etiketten/skylten som följde med plantan från handelsträdgården för flera år sedan.

Dessa kompenserar för en negativ överraskning - en massa otäcka larver som äter upp mina pelargoner! De - larverna - är först bruna och blir sedan gröna, ca 1,5 cm långa och har en förskräcklig aptit. Aldrig någonsin har jag haft ohyra på pelargoner, och det jag läser om på nätet handlar bara om rost och bladlöss. Nåja, de får väl kalasa nu när vi lämnar så får jag slänga resterna nästa gång vi kommer ut.

En bra vecka och fortsatt fin sensommar önskas er!

måndag 1 augusti 2022

Sprucken planering - MEN bra dagliljesommar

Vi hade ju planerat så bra! Sonen tog över Udden och vi åkte hem för några dagar i stan före  resan norrut. Toppen, inga bekymmer för vattning av växter m m. Ett par dagar efter vår hemkomst från Kiruna åkte ”ungdomarna” till Västkusten och vi skulle flytta tillbaka ut på Udden. Då slog det till - ni vet det där eländet som vänt upp och ner på våra vanor, umgänge, resor m m  i två och ett halvt år! Jag fick Covid - sannolikt smittad sista dagen i Bs hemby då vi var med på en kusins begravning. Vi var många som satt tätt och länge vid minnesstundens lunch. Jag blev inte jättesjuk, men nog var/är det betydligt jobbigare än en förkylning, även om just de symtomen finns med i bilden. En onaturlig trötthet och värk i kroppen. Så vi avvaktade en dag, en dag till, ytterligare en … men den femte dagen fick det vara nog.  ”Nej, nu drar vi iväg! Jag kan ju lika gärna sitta på Udden och tjura över allt jag inte orkar göra! Kanske hinner vi rädda en del plantor”. Så vi kom hit i förrgår - på kvällen kroknade B! Nu är han riktigt däckad, mycket krassligare än jag var, medan jag nu är i någorlunda hyfsad form.

De extra hemmadagarna gjorde i alla fall att jag hann se alla dagliljor som överhuvudtaget har tänkt blomma i sommar. Tyvärr är det nästan bara gamla bekanta. Jag skulle gärna vilja ha någon vit eller limefärgad, men har trots flera försök aldrig lyckats särskilt bra med dessa. Överhuvudtaget måste jag nog konstatera att jag inte är så bra på det här. Jag får eller köper en ny skönhet varje år, men de verkar ofta bli utträngda av de gamla, trots att jag tycker att de får ordentligt med plats. En del försvinner helt. Andra kommer upp men går inte i blom. Det konstaterar jag när jag tittar igenom noteringar jag gjort om nyplanteringar. 

De här blommar i alla fall hemma i stan nu.

Catherine Woodbury - rätt trist och blaskig tyckte jag förr, men nu har jag ändrat mig. Den är ju riktigt söt och avvikande bland alla starka färger.


Frans Hals - pålitligt kraftig och rikblommande i en rätt stor grupp vid entrén.

Indian Ripple - från England. 

En av mina första - Crimson Pirate

Ytterligare en gammal Bela Lugosi (ingen favorit).


Och här på Udden blommar idag Condilla

Happy Returns - blommar första gången här - ovanligt liten och rätt oansenlig.

Inte oansenlig - Mauna Loa

Avslutar med några riktiga liljor i svågers rabatt norr om polcirkeln. Lilium bulbiferum, allmänt känd som Brandgul lilja.

Ha det bra och akta er för coviden som tycks explodera igen! Den är inte att leka med trots fyra vaccindoser.