Oräkneliga nyanser av grått

Här har vi nästan inte sett solen sedan vi kom hem från Norrbotten. Det är mer eller mindre grått, och igår kändes det som om jag gick med en ljusgrå fleecefilt framför ögonen, när jag efter en hård kamp mot lättjan gick ut på min - nästan dagliga - promenad. Idag regnar det. Det GRÅ snötäcket försvinner nog, och sedan är minusgrader utlovade. Det blir alltså glashalt! 

Enligt foton och noteringar från förra året hade vi gjort undan vårkrattning och högtryckstvätt av berget på Udden redan i slutet av mars. Inte en chans i år. Tvätt av berget förresten: nej, vi har inte städdille. Det är en ren försiktighetsåtgärd, nästan en nödvändighet, för att därefter kunna röra sig obehindrat på tomten. Fukten under vintern gör ju att lavar och mossor kryper upp och gör berget jättehalt vid sommarregn. Några halkolyckor vill vi inte ha!

Inbrotten tycks öka lavinartat, och idag kommer en larminstallatör hit. Vi ska byta ut nuvarande larm mot ett - enligt en duktig försäljare - mycket bättre och billigare. En nödvändig uppdatering för folk som är mycket bortresta (säger larmbolaget förstås). Vi säger, som så många andra, att här inte finns så mycket att stjäla, men blotta tanken på att någon går in och rotar runt i skåp och lådor är mycket obehaglig. För bara tio år sedan tänkte jag inte ens tanken att låsa dörren på dagen om jag var ute på baksidan av huset. Nu gör jag det, och efter att flera grannar haft inbrott skaffade vi larm för sex-sju år sedan. Jag tänker på min barndoms tornedalsby: där ställde vi sopkvasten för ytterdörren, så att det tydligt skulle kunna ses från landsvägen att ingen var hemma. Ingen idé att gå dit då. Ojoj, det var tider det!

Nu snöar det!!! Vad jag längtar efter våren – och efter mitt vackra, blommande sommarberg!