Gymkort och odlarglädje

Dyra gymkort överflödiga när man har en tomt med ekar! Korg efter korg med ihopkrattade tjocka, sega, tunga eklöv ger träningsvärk både här och där. Lägg därtill andra träd och tjockt fjolårsgräs. Jag är en riktig trädkramare och protesterar oftast när B bedömer att ett träd måste tas ned, men varje vår verkar mängden löv att öka. 

När vi efter 30 års båtliv - och ett par års velande fram och tillbaka - sålde båten och började leta efter sommarställe var det mycket som skulle stämma. Havskontakt, inte norr om Stockholm (där givetvis utbudet är störst...) och lättskött tomt/naturtomt var några av kraven. Det var inte helt lätt att hitta, och det blev många turer till visningar, men för åtta år sedan föll vi pladask för detta ställe, UDDEN. Det såg ut att vara en lättskött, fin naturtomt med ett vackert berg och Sörmlands underbara skärgård "runt knuten". Bra, eftersom jag inte kan låta bli att peta ned växter överallt – något som förstås ger mig blomvattningsproblem när vi dessutom reser mycket. Vi flyttar in – och vad hittar jag den första våren på den mycket eftersatta och igenvuxna tomten? Jo, farfar (våra säljares farfar alltså) som byggde stugan var nog rätt intresserad av trädgårdsväxter. En enorm, fantastisk pion var första fyndet. Övervuxen, bortglömd och nästan osynlig tills man gick in och började frigöra den från gräs och ogräs. Och se, kaprifolslingor här och där. Och violer i många skrevor. Och lökväxter, som nu, efter flera års gödning blommar rikligt. Och på gräspluttarna på berget växer fetknopp och mossor som blommar i flera i olika färger. Det förstår väl alla att man måste rensa så att de får ljus. Dessutom förökar sig mina dagliljor hemma, så jag måste ju flytta en del hit till Udden också. Och åtminstone EN ny måste jag ju kosta på mig varje år – plus den som jag får i födelsedagspresent vid vårt årliga besök i England.

 Men jag njuter i fulla drag av blommor och blader, och nog sjutton får jag motion här – framför allt på våren och försommaren. Det här med motion finns det i bekantskapskretsen många olika uppfattningar om. Jag har en väninna som tränar frenetiskt på gym - fem dagar i veckan - men tar T-banan till gymmet, rulltrappan på Hötorget o s v. Några andra vänner skulle aldrig besöka ett gym men tränar på annat sätt, och andra kräks vid blotta ordet ”träning”. Själv tycker jag det är urtrist att gå på ett instängt gym. Jag HAR gjort det i flera år när jag jobbade, mest för att klara axlar och nacke, men tycker det är såå tråkigt. Nej, tacka vet jag att få vara ute i friska luften, och i morgon fortsätter jag att springa (nåja, gå och senare stappla) upp och ned för berget med lövkorgen.

Trevlig helg och gå inte för nära majbrasorna!