Kournassjön
- Límni Kourná.
... är en annan favoritplats som vi alltid återvänder till. Det är Kretas enda naturliga sjö, och den ligger mellan Chania och Rethymnon (ca 45 km från C och knappt 30 från R).
Vi kom hit, första gången, en kall och småregnig aprilmorgon 1997. Trots vädret blev vi alldeles betagna, och har sedan dess varit här oräkneliga gånger. Utsikten från bilvägen som går till byn Kournas är fantastisk. Den lilla sjön ligger ca 15 meter över havet och omges av berg, vissa riktigt branta och höga. När sjön ligger spegelblank gör landskapet nästan ett trolskt intryck. Att då sitta alldeles vid vattnet och äta lunch eller middag är magiskt.
För givetvis finns det såväl restauranger som caféer på stranden. Numera finns det också flera uthyrare av trampbåtar och liknande flytetyg, flera keramik- och souvenirbutiker och en lekplats. Lite synd, och inte fullt så rofyllt som de första åren vi var här, men vi kan ju inte missunna kretensarna att dra in de inkomster de kan få. Det är ju fortfarande väldigt vackert här, man kan promenera en bit längs stranden och även se små sköldpaddor. Hur stranden ser ut beror förstås på vattenståndet. Nu är det ovanligt mycket strand/lågt vatten för att vara på våren, eftersom det regnat så otroligt lite under vintern. På söndagar är det ganska livligt på tavernorna med stora familjeluncher, och hur det ser ut på sommaren kan jag inte uttala mig om. Vet dock att det arrangeras bussutflykter hit under turistsäsong. Då har ju vi lämnat Kreta för att komma tillbaka sent på hösten.
... är en annan favoritplats som vi alltid återvänder till. Det är Kretas enda naturliga sjö, och den ligger mellan Chania och Rethymnon (ca 45 km från C och knappt 30 från R).
Vi kom hit, första gången, en kall och småregnig aprilmorgon 1997. Trots vädret blev vi alldeles betagna, och har sedan dess varit här oräkneliga gånger. Utsikten från bilvägen som går till byn Kournas är fantastisk. Den lilla sjön ligger ca 15 meter över havet och omges av berg, vissa riktigt branta och höga. När sjön ligger spegelblank gör landskapet nästan ett trolskt intryck. Att då sitta alldeles vid vattnet och äta lunch eller middag är magiskt.
För givetvis finns det såväl restauranger som caféer på stranden. Numera finns det också flera uthyrare av trampbåtar och liknande flytetyg, flera keramik- och souvenirbutiker och en lekplats. Lite synd, och inte fullt så rofyllt som de första åren vi var här, men vi kan ju inte missunna kretensarna att dra in de inkomster de kan få. Det är ju fortfarande väldigt vackert här, man kan promenera en bit längs stranden och även se små sköldpaddor. Hur stranden ser ut beror förstås på vattenståndet. Nu är det ovanligt mycket strand/lågt vatten för att vara på våren, eftersom det regnat så otroligt lite under vintern. På söndagar är det ganska livligt på tavernorna med stora familjeluncher, och hur det ser ut på sommaren kan jag inte uttala mig om. Vet dock att det arrangeras bussutflykter hit under turistsäsong. Då har ju vi lämnat Kreta för att komma tillbaka sent på hösten.
Eftersom
min bildmontering inte fungerar som den ska nöjer jag mig med ett
foto, för den som är intresserad hittar lätt proffsiga, betydligt
bättre bilder på nätet.
Yesss
– en liten flicka är född och vi är på rätt plats igen! Nog är hon väl sympatisk – Sofia som vi
följt sedan hon var en liten flicka?! Vi var nere på hennes
bröllop för fem och ett halvt år sedan, hösten 2015 föddes
hennes första dotter, och vi fick fira med familjen här på Kreta.
Och nu passar hon på att skicka ut flicka nummer två till världen
– medan vi ännu är kvar här och får vara med och fira. För
att Sofia med sin lilla familj befinner sig i Aten hindrar inte
kretafamiljen från att fira. Moster pyntar med rosa ballonger, och
tjusiga kartonger med exklusiva choklader och bakverk bärs omkring
av överlycklig morfar (mormor sitter på färjan till Aten). Grannar, släktingar och vänner gratulerar, kramas och bjuds. I kväll kommer förstås både mat
och vin fram.
Så
kul att vi hann vara med denna gång också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar