Jag tröttnar aldrig på Kretas natur. På de dramatiska, karga bergen och djupa ravinerna, omväxlande med ”mjuka” olivlundar och bördiga, grönskande platåer. Allt det där som nu ser så inbjudande, mjukt ut på håll är i och för sig rätt vasst och stickigt vid närkontakt, men vackert är det! Den här årstiden är det som allra vackrast, tycker jag. Vägarna kantas av illande gula ginst och av de rödvioletta, låga fettbladsväxter, vars namn jag aldrig minns. Finns också i vitt. Många olika sorters träd står i blom, och nu är också oleandern på gång - en av mina favoriter. Vi hinner nog se dem i full blom innan vi åker hem.
Igår körde vi över bergen till sydkusten, något vi alltid gör när vi är här på Kreta. Där har grönska och blomsterprakt hunnit lite längre. Det är ju oftast något varmare på sydsidan, men den här gången behövde vi inte jaga värme eller sol, för det räcker så bra här ”hemma”.
... forts
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar